för grov stöld dömas till det i 4 § stadgade strängare straffet, då brott som förut i detta kapitel är sagt med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som grovt. I lagtexten talas icke om stöld utan om brott som förut i kapitlet är sagt, detta med hänsyn till att ordet stöld användes som beteckning på ej blott brottet i dess helhet utan även det i 1 § upptagna medelsvåra fallet. Talades i 4 § allenast om stöld, skulle detta kunna tolkas som om 4 § blott avsåge gärningar, som eljest skolat bestraffas enligt 1 §. Meningen är emellertid, att även de i 3 § upptagna, som bodräkt betecknade brotten skola bliva att bedöma som grov stöld, när de äro grövre än som svarar mot 1 §:s fall. Vad 2 § angår förutsätter denna, att brottet är ringa, och 4 § kan alltså icke bliva tillämplig på där avsedda gärningar. Av 4 §:s avfattning framgår emellertid att en stöld, även om det tillgripnas värde är ringa, med hänsyn till övriga omständigheter vid brottet kan bliva att bedöma som grov stöld.
Den i första stycket av 4 § i kommitténs förslag givna regeln överlåter åt domstolarna att bedöma, när en stöld skall anses som grov. Till ledning för bedömandet anges i andra stycket flera exempel på omständigheter som härvid skola beaktas. Det är emellertid, såsom redan framhållits (s. 68), varken nödvändigt att i de angivna exempelfallen alltid döma för grov stöld eller uteslutet att till grov stöld hänföra andra fall än dessa. De såsom exempel anförda kvalifikationsgrunderna hänföra sig dels till handlingen och dels till det tillgripna objektet. I förra hänseendet nämnes, att stölden förövas medelst inbrott eller avser sak som någon bär på sig eller att gärningsmannen är försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller att gärningen eljest är av särskilt farlig art. Som exempel på kvalifikationsgrunder av senare slaget nämnes, att brottet avser betydande värde eller innebär synnerligen kännbar skada. De exempel som avse handlingen nämnas först, emedan sättet för gärningens förövande främst bör vara avgörande. Är detta kvalificerat, blir brottet i regel grov stöld, även om det tillgripnas värde är ringa eller de omständigheter som hänföra sig till det tillgripna objektet eljest tala i motsatt riktning.
Det praktiskt mest betydelsefulla fallet av grov stöld är det då stölden förövas medelst inbrott. Detta fall, som nästan undantagslöst omnämnes i de främmande strafflagarna, upptages i gällande svensk rätt i SL 20: 4 p. 4 samt hos Thyrén i III 4 § p. 2. Enligt SL 20: 5 föreligger inbrott, då någon, i uppsåt att stjäla, med våld ä mur, vägg, golv, tak, lucka, fönster, port, dörr, lås eller annat dylikt stängsel brutit sig in i gård, hus, rum eller fartyg; eller medelst klättring över mur, vägg, port eller tak, eller medelst inkrypande genom fönster, glugg, skorsten eller annan till ingång ej ämnad öppning, eller ock genom bruk av dyrk eller falsk nyckel förskaffat sig ingång i gård, hus, rum eller fartyg; eller med våld eller list öppnat skåp, kista. skrin eller annan förvaringspersedel, som med läs, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten var, utan att den borttaga. Thyrén har icke närmare bestämt begreppet i detta sammanhang, men hans avsikt var att göra detta i samband med inbrottets upptagande som särskilt brott inom annan
