Den här sidan har korrekturlästs
106
Grov stöld.
20: 4

avdelning av straffrättens speciella del än förmögenhetsbrottens, en tanke som Thyrén emellertid aldrig hann förverkliga.

Kommittén, som ej har anledning att behandla begreppet i annat sammanhang än det förevarande, har ej upptagit någon beskrivning på inbrott, emedan inbrott enligt förslaget icke ovillkorligen gör brottet grovt utan blott är ett exempel på omständigheter att beakta vid bedömandet. Vare sig inbrott eller blott ett inbrottsliknande förfarande föreligger, skall domstolen efter omständigheterna pröva om brottet bör anses grovt. Då kommittén med inbrott likställer att gärningen eljest är av särskilt farlig art, tänker kommittén bland annat på vissa inbrottsliknande sätt att föröva stöld. I SL 20: 4 p. 4 nämnes vid sidan om inbrott att gärningsmannen för brottets förövande bortförer och med våld eller list öppnar skåp, kista, skrin eller annan förvaringspersedel som med lås, försegling eller annat dylikt stängsel tillsluten är. Kommittén har ansett det utan särskilt stadgande vara klart, att brottet icke bör bedömas olika allt efter som förvaringspersedeln bortförts eller icke före öppnandet. Lika klart är, att ett inträngande i gård, hus, rum eller fartyg icke i och för sig bör bedömas annorlunda än ett inträngande i exempelvis en järnvägsvagn eller en bil. Fallen böra bedömas lika, vare sig beteckningen inbrott kan användas eller ej. Såsom inbrott torde kunna betecknas ej blott att gärningsmannen själv intränger i det stängda utrymmet utan även att han skaffar ut det tillgripna därur (NJA 1937 s. 442). Däremot kan det icke kallas inbrott att gärningsmannen utan att bereda sig tillträde till stängt utrymme förövar stölden genom brytande av lås eller eljest genom att med våld eller list öppna stängsel, t. ex. stöld av fasttjudrat kreatur, båt med låst förtöjning eller låst velociped. Fall av sistnämnda art böra emellertid enligt kommitténs förslag det oaktat ofta anses göra brottet grovt. I gällande rätt särskilt omnämnda inbrottsliknande fall som sakna motsvarighet i kommitténs förslag äro dels stöld ur förseglat brev (SL 20: 4 p. 3), dels ock stöld nattetid i bebott hus efter olovligt insmygande eller undangömmande (SL 20: 4 p. 5). Att dylika omständigheter göra brottet grovt synes icke kunna uppställas som en allmän regel.

Som exempel på grov stöld nämner kommittén för det andra, att stölden avser sak som någon bär på sig. Detta fall, den s. k. fickstölden, upptages i gällande rätt i SL 20: 4 p. 3 och hos Thyrén i III 4 § p. 8. Sådan stöld ådagalägger vanligen såväl brottslig företagsamhet som genom övning vunnen skicklighet och är därför särskilt farlig. I motsats till gällande rätt och Thyréns utkast, som blott tala om stöld ur kläder som någon bär på sig, vill kommittén såsom grov anse även stöld av eller ur handväskor. Tydligen kunna emellertid hit hänföras endast fall i vilka saken på ett alldeles särskilt sätt befinner sig i den bestulnes omedelbara vård. Hit kunna icke räknas vare sig tillgrepp från sovande (NJA 1878 s. 329, 1885 s. 205 och 1898 s. 43) eller från höggradigt berusad (jfr NJA 1888 s. 34) eller ur en öppen korg som någon bär i handen. Icke heller kan varje s. k. handrån, tagande ur den bestulnes hand, anses som grov stöld.

Stöld kan vidare enligt de av kommittén angivna exemplen bliva att anse