Den här sidan har korrekturlästs
123
Åverkan m. m.
20: 7

stöld, om han tager annat eller mera än han har rätt till. Uti de i SL 24: 6 och bysamfällighetslagen 15 § omnämnda fallen, då gärningsmannen är "delägare", blir det olovliga tillgreppet enligt kommitténs förslag att bedöma som bodräkt.

Grundsatsen att fast sak behandlas lika som lös gäller ej blott tillgrepp från fastighet utan jämlikt andra punkten i paragrafen även andra besittningsrubbningar än tillgrepp. Sådana besittningsrubbningar bliva jämlikt 6 och 7 §§ att bedöma som egenmäktigt förfarande. Egenmäktigt förfarande med fastighet kan enligt kommitténs förslag bestå såväl i att någon skiljer annan från besittning till fastighet eller, såsom det heter i SL 24: 1, "därav något intager" som ock i annan rubbning av besittningsförhållande till fastighet. Vilka gärningar som höra hit får avgöras i överensstämmelse med vad som enligt 6 § gäller lös sak. I 7 § angivas emellertid några exempel på särskilt i fastighetsförhållanden praktiska fall. Det framhålles att gärningen kan ske genom att anbringa eller bryta stängsel. Vidare nämnes uttryckligen ett vanligt fall av egenmäktigt förfarande, nämligen att någon avhyser annan från fastighet. Det behöver icke vara fråga om åtgärd med annans fastighet; hit hör även ägarens åtgärd med sin egen fastighet, varigenom annan hindras att utöva sin besittning till fastigheten. Det är sålunda egenmäktigt förfarande, om en hyresvärd avhyser en hyresgäst från den förhyrda lägenheten eller om en ägare av fastighet, som besväras av vägservitut, omöjliggör servitutets utnyttjande genom att avstänga vägen.

I det föregående hava endast avsetts fall i vilka någon tager något från fastighet eller hindrar annan att utöva besittning till fastighet. Olovligt brukande i och för sig har däremot icke åsyftats. Såsom sådant betecknar kommittén allenast fall i vilka något tillägnande icke sker. För olovligt brukande av fastighet finns i förslaget en ansvarsbestämmelse i 2217. Där förutsättes emellertid, att gärningen förövas av någon som har fastigheten i sin besittning. De. fall då någon genom olovligt brukande gör intrång i annans besittning till fastighet äro däremot enligt förslaget egenmäktigt förfarande. För att klargöra detta och tillika giva en antydan om huru förslagets bestämmelser förhålla sig till de nuvarande stadgandena om åverkan i SL 24 kap. framhålles i den föreslagna lagtexten, att egenmäktigt förfarande kan bestå i att bygga, gräva, plöja, låta kreatur beta, upptaga väg eller göra annan åverkan.

Genom de av kommittén föreslagna bestämmelserna komma åverkansfallen i SL 24 kap. att uppgå i andra brottsbegrepp på följande sätt. Regeln att tillgrepp av naturalster likställes med andra tillgreppsbrott ersätter 3 och 4 §§ jämte motsvarande delar av 6 och 7 §§, och bestämmelsen att olovligt besittningstagande av fastighet är egenmäktigt förfarande ersätter 1 § i vad den avser intagor. I övrigt upptagas i SL 24: 1–11 följande förfaranden: 1) att bygga, gräva, plöja, så eller plantera (1 §), 2) att svedja eller verkställa torv- eller ljungbränning (2, 5 och 7 §§), 3) att fälla eller bläcka träd (3 §). 4) att utsläppa kreatur (8 och 9 §§). 5) att bryta eller nedkasta annans hägnad eller grind (10 §) samt 6) att taga olovlig väg (11 §). Frånsett att sistnämnda brott understundom är ett slags fridsbrott (se 11: 12 a i