brott ur SL 22 kap. Från sistnämnda kapitel har förslagets 21 kap. hämtat en del av sin rubrik samt bestämmelsen om bedrägeri i 1 §. Vad SL 22: 13 innehåller om att sälja eller annorledes emot vedergällning föryttra ont för gott, mångt för omängt eller det varuti man vet fel vara har sin närmaste motsvarighet i förslagets 7 §. Förslaget upptager icke några särskilda bestämmelser om de i SL 22: 2 p. 1, 2 och 6, 22: 5 och 22: 15 omtalade förfarandena. att förskaffa sig försäkring på veterligen falsk uppgift, att sätta ut veterligen falsk pant. att lägga märke ä det som hörer annan till eller utplåna annans märke. att med uppsåt göra orätt i mätande, vägande eller räknande samt att fara med spådom, signeri eller annan vidskepelse. Dessa förfaranden utgöra ofta bedrägeri eller försök därtill och böra då enligt förslaget så bedömas. I andra fall kunna bestämmelserna om oredligt förfarande i 7 § bliva tillämpliga. Att lägga märke å det som hörer annan till eller utplåna annans märke kan dock, såsom tidigare framhållits (vid 12 kap. och 20: 8), även vara att bedöma på annat sätt. Övande av spådom och dylikt har av redan angivna skäl (s. 65) lämnats straffritt, i den mån det icke innefattar bedrägeri, bedrägeriförsök eller ocker. Vad angår bestämmelsen i SL 22: 5 andra stycket om strängare straff för orätt i mätande, vägande eller räknande, då gärningsmannen är kronans uppbördsman eller av offentlig myndighet antagen mätare, anser kommittén det böra vara allmän regel, att förmögenhetsbrott i ämbete eller tjänst medför dels straff för förmögenhetsbrottet, varvid tjänsteställningen beaktas som en försvårande omständighet, dels ock ansvar enligt SL 25 kap. (jfr s. 61 f.).
Övriga bestämmelser i SL 22 kap. hava sin motsvarighet på andra håll i förslaget. De i SL 22: 12 och 20 upptagna brotten olovligt brukande och bodräkt behandlas sålunda, såvitt fråga är om olovligt besittningstagande, i 20 kap. men eljest i 22 kap. I sistnämnda kapitel återfinnas motsvarigheter till SL 22: 11, 14 och 19 om förskingring, trolöshet mot huvudman och brott beträffande hittegods; stadgandet i SL 22: 14 sista stycket om förledande till oskälig rättegång har dock flyttats till en övergångsbestämmelse (p. 3). De flesta av de i SL 22: 13 upptagna straffbuden hava sina motsvarigheter i förslagets 22 kap. Bestämmelser om förekommande av utmätning, motsvarande SL 22: 2 p. 3, återfinnas i förslagets 23 kap. I övrigt hava, såsom redan framhållits (s. 28), åtskilliga brott från SL 22 kap. flyttats till andra områden än förmögenhetsbrottens, 6 § till 10 kap., 10 § till 11 kap., 2 § p. 4 och 5, 8 § sista stycket, 16–18 §§ ävensom 13 § i vad lagrummet avser nekande av hand och förskrivning till 12 kap., 3 och 4 §§ till 14 kap. samt 7–9 §§ till 17 kap.
Huvudbeståndsdelarna i förslagets 21 kap. svara alltså mot slutet av SL 21 kap. och början av SL 22 kap. Vidare upptager detta kapitel i förslaget bestämmelser svarande mot lagen den 14 juni 1901 angående ocker samt vad SL 3, 20 och 21 kap. innehålla om tjuvgömmeri och liknande förfaranden. Slutligen finnas i förslaget vissa bestämmelser, som sakna motsvarighet i gällande rätt.
Det utmärkande för de i förslagets 21 kap. behandlade brotten är, att de
