Den här sidan har korrekturlästs
191
Olovligt förfogande.
22: 4

tillfalla annan. Även om den rätt som tillförsäkrats annan icke avser hela egendomen utan, såsom vid giftorätt, hälften därav eller eljest en ideell andel, kan olovligt förfogande föreligga. En bolagsman gör sig sålunda skyldig till olovligt förfogande, om han förfogar över vad han själv insatt i bolaget i strid mot ett bolagsavtal enligt vilket annan har rätt till del däri vid likvidation, detta vare sig det insatta anses ingå i en särskild bolagsförmögenhet eller tillhöra bolagsmannen. Att bryta mot ett åtagande att redovisa för visst värde eller viss myckenhet, utan att någon viss egendom blivit rättsligen avskild för ändamålet, faller däremot utanför det straffbara området. Det är sålunda straffritt, om en gäldenär bryter ett åtagande att redovisa sina framtida inkomster eller bestämd del därav till en borgenär. Om en arbetsgivare underlåter att till utmätningsman redovisa enligt lagen om införsel innehållet belopp, kan i regel varken straff för förskingring eller för olovligt förfogande inträda, därför att något för ändamålet rättsligen avskilt belopp aldrig funnits (jfr SvJT 1925 Rf s. 42). Icke heller kan man straffa en affärsman som sålt viss myckenhet av en vara till en kund men sedan ej kan fullgöra leveransavtalet, därför att han sålt ut hela sitt lager av varan till andra kunder.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen är tillämplig vare sig den rätt som tillförsäkrats annan är ägande- eller säkerhetsrätt. Gränsen mellan rättigheter av ena och andra slaget ter sig i praktiken tämligen flytande. Avtal enligt 1845 års förordning om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, äro till sin ekonomiska innebörd ofta icke överlåtelse av äganderätt utan upplåtelse av säkerhetsrätt. Vare sig meningen är den ena eller den andra, blir ett förfogande, varigenom förvärvaren berövas sin rätt, straffbart som olovligt förfogande. Vad pantsättning angår, sker sådan vanligen genom att lös sak överlämnas i annans besittning; återtager ägaren saken, gör han sig skyldig till egenmäktigt förfarande och icke till olovligt förfogande. I spannmål kan emellertid panträtt jämlikt lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål upplåtas utan att spannmålen överlämnas till panthavaren eller annan för dennes räkning. Förfogar ägaren olovligen över spannmålen, kan han drabbas av straff enligt 18 § i nyssnämnda lag. Detta straffbud föreslår kommittén ersatt med en hänvisning till den allmänna bestämmelsen om olovligt förfogande. Emellertid åsyftas med att säkerhetsrätt tillförsäkrats icke att sakrätt av visst slag uppstått, så att den berättigade är skyddad gentemot tredje man, utan blott att bindande avtal därom träffats, så att rätten kan åberopas gentemot medkontrahenten. Bestämmelsen kan därför tillämpas även vid pantavtal om andra lösören än spannmål. Det är sålunda olovligt förfogande, om en gäldenär, som träffat bindande avtal om pantsättning av viss egendom men ännu icke lämnat egendomen ifrån sig, förfogar däröver i strid mot avtalet. Däremot kan ansvar för olovligt förfogande icke drabba den som förklarat sig upplåta säkerhetsrätt i viss egendom, om parternas mening är att egendomen skall förbliva i upplåtarens besittning. Rätt som icke avser sakens substans eller värde. t. ex. bruksrätt, har icke heller ansetts förtjänt av straffrättsligt skydd