enligt 3 §. Kan sådan vårdslöshet ej läggas honom till last, skall han frikännas. Gäldenärsbrott i medelbart gärningsmannaskap föreligger jämväl, där någon förmår en sinnessjuk gäldenär att skänka honom egendom till sådant värde att gäldenären därigenom kommer på obestånd (jfr NJA 1939 s. 472).
Beträffande delaktighetsansvar äro reglerna i SL 3 kap. att tillämpa vid gäldenärsbrotten liksom vid de flesta andra brott. Det är icke uteslutet att använda dessa regler även vid tillämpningen av sådana straffbestämmelser vilka icke förutsätta uppsåt, nämligen bestämmelserna om bokföringsbrott och om vårdslöshet mot borgenärer. Det är givet att om någon som förövar ett av dessa brott handlar med uppsåt det kan komma i fråga att döma annan för delaktighet i brottet enligt samma regler som eljest gälla beträffande delaktighet i uppsåtliga gärningar. Är gärningsmannens brott ouppsåtligt, inställer sig emellertid viss svårighet som strax skall belysas.
Vad först beträffar bokföringsbrott är det enligt det sagda tydligt, att delaktighetsansvar i regel bör komma i fråga för bokförare som enligt order av verkställande direktören bokför transaktion felaktigt, såvida han icke intager sådan ställning att han enligt det förut anförda bör dömas såsom gärningsman. I viss utsträckning torde emellertid de allmänna reglerna om straffrihet för gärning som skett på förmans befallning föranleda. att bokförare som ej gjort annat än lytt order går fri från ansvar.
För revisor i aktiebolag stadgas i 132 § p. 7 lagen om aktiebolag straff. där han i berättelse eller utlåtande eller annan handling, som framlägges å stämma eller annorledes hålles tillgänglig för aktieägarna, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande bolagets angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats. Liknande stadganden finnas t. ex. i lagen om bankrörelse (251 § p. 7), lagen om försäkringsrörelse (258 § p. 7) och lagen om ekonomiska föreningar (84 § p. 4). Genom rådgivande verksamhet eller genom att i sin revisionsberättelse underlåta att anmärka på en oriktighet som därigenom kommer att kvarstå i de definitivt fastställda räkenskaperna för året kan en revisor jämväl ådraga sig ansvar för delaktighet i ett bokföringsbrott. Den antydda svårigheten att avgöra, huru vid ouppsåtligt brott medverkan av annan än gäldenären bör bedömas, gör sig emellertid gällande, då fråga uppstår huruvida revisor är straffbar även om det blott kan läggas honom till last att han ej utfört sin revision så omsorgsfullt att han upptäckt oriktighet i böckerna eller annan oegentlighet. Enligt en åsikt skulle ansvar för sådan medverkan ej kunna inträda, emedan revisorn ej haft uppsåt att medverka till brottet.[1] Enligt en annan åsikt skulle det, förutsatt att det ifrågavarande brottet är straffbart i oaktsamhet, kunna komma i fråga att döma honom till ansvar såsom gärningsman till ett genom oaktsamhet begånget brott, åtminstone om hans medverkan varit av
avgörande beskaffenhet, d. v. s. sådan att gärningen därigenom skett.[2] Denna
