fiskelagarna. För att hålla valet mellan dessa båda möjligheter öppet till en kommande revision av fiskelagstiftningen har kommittén tills vidare placerat bestämmelsen om olovligt fiske i en övergångsbestämmelse.
Den av kommittén föreslagna övergångsbestämmelsen överensstämmer nära med de nu gällande bestämmelserna i SL 24: 14–16. Kommittén föreslår däri allenast sådana ändringar, som ansetts påkallade av ett alldeles påtagligt behov. Sålunda föreslås till en början en skärpning av straffsatsen, som för närvarande endast upptager böter. Fiskerinämnden för Vänern har i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit, att det med nuvarande lindriga straff visat sig synnerligen svårt att övervinna den mångenstädes inrotade benägenheten till olovligt fiske i annans fiskevatten, varigenom icke blott skada tillfogades enskild persons rätt – framförallt klagade de som bedreve yrkesmässigt fiske i närheten av städer och industrisamhällen över förluster – utan även möjligheterna till en rationell skötsel av fisket förminskades. Då genom 28 § i nya jaktlagen möjlighet att ådöma fängelsestraff införts för flera fall av olovlig jakt, har kommittén ansett sig för tillgodoseende av fiskerinämndens önskemål böra föreslå införande av fängelse i högst sex månader i straffsatsen för olovligt fiske. Kommittén har icke angivit vissa former av olovligt fiske som särskilt grova utan som förutsättning för fängelsestraffs ådömande uppställt, att synnerligen försvårande omständigheter föreligga. Den i fiskerinämndens skrivelse framförda tanken att fastställa ett visst icke för lågt bötesminimum som straff för olovligt fiske har icke realiserats av kommittén, då ett sådant minimum tydligen icke kan hänföra sig till allt olovligt fiske; och en uppdelning av olovligt fiske i olika grova former bör, om den anses önskvärd, ske i samband med en revision av fiskelagstiftningen.
Kommittén föreslår vidare, såsom redan i kapitlet om allmänstraffrättsliga frågor framhållits (s. 38), en ändring av åtalsreglerna. De i SL 24 kap. behandlade brotten äro jämlikt 15 § nu, i den mån de endast förnärma enskild persons rätt, målsägandebrott. Sedan olovlig jakt genom nya jaktlagen förändrats från målsägande- till angivelsebrott, har lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om motsvarande förändring beträffande olovligt fiske. Det har därvid särskilt framhållits såsom oskäligt betungande för den ofta fattiga fiskarbefolkningen att på egen bekostnad utföra åtal. Då alla övriga tidigare i SL 24 kap. upptagna brott genom kommitténs förslag antingen förläggas under allmänt åtal eller göras till angivelsebrott, kan tydligen olovligt fiske icke rimligen bibehållas som målsägandebrott. Kommittén föreslår därför, att olovligt fiske, i den mån det icke förnärmar annan än enskild rätt och följaktligen faller under allmänt åtal, skall vara angivelsebrott.
Vad angår det nu i SL 24: 16 behandlade fallet att den olovligt fiskande sätter sig till motvärn mot laga självtäkt, skall, på sätt vid 20: 6 i förslaget utvecklats, motvärnet bedömas som ett särskilt brott, egenmäktigt förfarande, vilket föreligger till bestraffande samtidigt med det olovliga fisket. En erinran härom har upptagits i övergångsbestämmelsens sista stycke.
