Den här sidan har korrekturlästs

ALLMÄN MOTIVERING


I. Kommitténs arbetsuppgifter.


Reglerna om förmögenhetsbrott hava i 1864 års strafflag upptagits i huvudsakligen oförändrad form från förordningen den 4 maj 1855 om ansvar för stöld och snatteri samt rån, förordningen den 7 september 1858 om förfalskning, så ock om bedrägeri och annan oredlighet, samt 8 kap. konkurslagen den 18 september 1862. Bestämmelserna hava sedan dess undergått åtskilliga ändringar, men i sina huvuddrag stammar dock lagstiftningen fortfarande från 1800-talets mitt. Med hänsyn till den genomgripande omdaning samhällets ekonomiska struktur undergått ligger det i sakens natur, att mångt och mycket måste vara föråldrat.

Behovet av ny lagstiftning på detta område har också sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. Tidigare var avsikten att lösa denna och andra straffrättsliga frågor i ett sammanhang, och omfattande förarbeten till en allmän strafflagsreform hava utförts. Sålunda utgav professorn Johan C. W. Thyrén på offentligt uppdrag åren 1910–1914 ett arbete om principerna för en strafflagsreform och år 1916 ett förberedande utkast till strafflagens allmänna del. På grundval härav utarbetade en den 10 mars 1916 tillsatt strafflagskommission förslag till strafflag, allmänna delen (SOU 1923: 9), vilket avgavs den 20 februari 1923. Thyrén utgav även elva avsnitt av förberedande utkast till strafflagens speciella del, nämligen

I. Brott emot kroppslig okränkbarhet (1917).
II. Ärekränkningsbrottet (1919).
III. Förmögenhetsbrotten. Första delen (1920).
IV. Förmögenhetsbrotten. Andra delen (1922).
V. Allmänfarliga brott (SOU 1923: 59).
VI. Förfalskningsbrotten (SOU 1925: 22).
VII. Ämbetsbrotten (SOU 1928: 7).
VIII. Falsk förklaring; falsk angivelse m. m. (SOU 1929: 26).
IX. Brott emot myndighet m. m. (SOU 1930: 24).
X. Förräderibrott m. m. (SOU 1931: 33).
XI. Brott mot politiska rättigheter; brott mot allmän ordning och frid (SOU

1933; 6).

Vid sitt frånfälle den 4 maj 1933 hade Thyrén utarbetat lagtext jämte komparativa översikter i de ämnen, vilka delarna XII och XIII skolat omfatta, nämligen brott mot enskild frid, frihetsbrott samt brott mot familj eller