sedlighet. Dessutom fanns en i registerform utarbetad jämförande sammanställning av innehållet i de flesta europeiska och ett större antal utomeuropeiska strafflagar samt några strafflagsförslag. Dessa Thyréns efterlämnade anteckningar hava numera genom justitiedepartementets försorg utgivits (SOU 1937: 37). Enligt Thyréns plan skulle hans utkast till strafflagens speciella del omfatta ytterligare en del, XIV om konkursbrotten, men till denna del efterlämnade han icke några anteckningar.
Efter Thyréns död har arbetet på reformering av strafflagen mestadels skett på de partiella strafflagsreformernas väg.[1]
Beträffande arbetet på den fullständiga reformen uttalas i en år 1934 inom justitiedepartementet upprättad P. M. (återgiven i SvJT 1934 s. 187), att arbetet kunde uppdelas i – visserligen icke alltför många – partier, därvid man efter hand skulle skrida till framläggande av lagförslag, som borde vart för sig träda i tillämpning och vilka först vid arbetets avslutning skulle sammanföras till ett även i formellt hänseende enhetligt lagverk. Då arbete efter denna metod i första hand kunde inriktas på sådana områden, där ett mera trängande reformbehov förelåge, och ett sådant område enligt en utbredd uppfattning vore förmögenhetsbrottens, framhålles i promemorian som önskvärt att arbetet för en fullständig strafflagsreform i första hand inriktades på förmögenhetsbrotten.
Nyssnämnda P. M. remitterades år 1934 jämte Thyréns lagutkast III och IV till vissa myndigheter och sammanslutningar. I anledning därav avgåvos utlåtanden av överståthållarämbetet, svenska kriminalistföreningen, föreningen Sveriges stadsfiskaler och föreningen Sveriges landsfiskaler. Överståthållarämbetet fogade vid sitt utlåtande en av tredje polisintendenten upprättad P. M., vilken polismästaren i Stockholm ingivit till ämbetet och åberopat som eget yttrande. Kriminalistföreningen, vars yttrande återgivits i SvJT 1934 s. 418, åberopade beträffande tanken att göra förmögenhetsbrottens område i dess helhet till föremål för en partiell strafflagsreform en
av professorn Wetter på uppdrag av föreningens styrelse och under samråd med denna utarbetad P. M. angående en reform av strafflagstiftningen rörande förmögenhetsbrotten (återgiven i SvJT 1934 s. 376). I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrkes i princip genomförande av en partiell reform av lagbestämmelserna angående förmögenhetsbrotten. Därutöver framföres kritik av de särskilda bestämmelserna i Thyréns utkast, varjämte överståthållarämbetet och kriminalistföreningen diskutera vissa allmänna frågor. I Wetters P. M. angivas utförliga riktlinjer för en ny lagstiftning.
I det yttrande till statsrådsprotokollet den 18 juni 1937, som innehåller direktiv för kommitténs arbete, har chefen för justitiedepartementet, statsrådet WESTMAN, anfört i huvudsak följande:
"Genom de utredningar å straffrättens område som under senare tid verkställts eller påbörjats, särskilt i avseende på straffsystemets utformning, har en
överblick
- ↑ En översikt över reformarbetet på straffrättens område 1932–1938 finnes fogad såsom bilaga till första lagutskottets utlåtande 1938 nr 45. Numera har ny lag om villkorlig dom utfärdats, varjämte kommittébetänkanden avgivits angående villkorlig frigivning (SOU 1938: 25), arbetsfostran (SOU 1939: 25) Och försök till brott (SOU 1940: 19).
