Den här sidan har korrekturlästs
19
Vad kommittén icke behandlat.

Bland brottsavsnitt, som mer eller mindre nära sammanhänga med förmögenhetsbrotten men som kommittén icke upptagit till allmän revision, må nämnas SL 12 kap., Om förfalskningsbrott, och 19 kap., Om eldskada av uppsåt eller vållande; så ock om annan skadegörelse å egendom. Med 12 kap. har kommittén tagit befattning huvudsakligen i den mån det erfordrats för att däri inordna de förfalskningsbrott som nu äro upptagna i SL 22 kap. Vad SL 19 kap. angår, har kommittén lämnat det orubbat utom såtillvida att dels skadegörelse i bedräglig avsikt (4 och 8 §§) behandlats i samband med bedrägeri, dels ock olovligt bortledande av elektricitet (20 §) behandlats som egenmäktigt förfarande

Särskild uppmärksamhet i detta sammanhang förtjänar lagstiftningen om illojal konkurrens. De däri upptagna brotten bestickning och användande eller yppande av yrkeshemligheter kunna väl tänkas inordnade bland förmögenhetsbrotten såsom trolöshetsbrott, och övriga straffbelagda illojala förfaranden förete påtagliga beröringspunkter med de bedrägeriliknande oredlighetsbrotten. Emellertid är den nuvarande lagstiftningen om illojal konkurrens nyligen tillkommen, och de dithörande frågorna äro knappast mogna att upptagas till revision i detta sammanhang. Kommittén har därför avstått från att inarbeta denna lagstiftning i strafflagen men vill förorda, att en sådan lösning överväges, när bestämmelserna om illojal konkurrens anses böra reformeras. Såsom en form av illojal konkurrens har också betecknats det i SL 16: 8 upptagna förtalsbrottet, i vad det avser yrke, näring eller fortkomst. Thyrén har ansett denna fråga rätteligen böra regleras ur synpunkten av förmögenhetsbrott.[1] Detta synes emellertid ej

lämpligen kunna ske förrän vid en allmän reformering av bestämmelserna om illojal konkurrens.

I utländsk strafflagstiftning upptagas ofta som ett avsnitt av förmögenhetsbrotten brott mot immaterialrätter, dit man då kan räkna – utom förut berörda fall av illojal konkurrens – brott med avseende å yrkeshemlighet samt intrång i patenträtt ävensom i rätt till litterära och musikaliska verk, verk av bildande konst, fotografisk bild, varumärke och mönster. Att sammanföra och ordna alla de uppräknade brotten, vilka nu återfinnas på skilda ställen inom specialstraffrätten, torde falla utanför kommitténs arbetsuppgifter.

Kommittén har icke heller till behandling upptagit sådana utrikes stundom till förmögenhetsbrotten räknade förfaranden som otillbörligt ingrepp i auktion eller otillåtet anordnande av äventyrliga spel.

Beträffande sådana förmögenhetsbrott som sammanhänga med aktiebolagslagstiftningen, framför allt s. k. allmänfarligt bedrägeri – i förslaget benämnt svindleri – och bokföringsbrott, har kommitténs arbetsuppgift bestämts efter samråd med lagberedningen.

Kommittén har samarbetat med den norska straffelovkomiteen av 1934. vars utredning bland annat omfattat förmögenhetsbrotten. Då kommittén haft att fullständigt omvandla en föråldrad strafflag medan den norska

utredningen gått ut på avhjälpande av vissa brister i en relativt ny lag, har

  1. Se Thyrén II s. 121; jfr patentlagstiftningskommitténs betänkande IV 1915 15&nsbp;§ samt s. 261–281 ävensom k. prop. 1931: 175 s. 10.