Den här sidan har korrekturlästs
35
Fleras deltagande i brott.

hittegods genom att giva sig ut för att vara rätter ägare ett svårare brott än det som består i att olovligen tillägna sig hittegods. Kommittén, vilken bestämt bedrägeribegreppet så att därunder faller även vilseledande till rent faktisk handling som innebär skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, löser förevarande fråga i full överensstämmelse med hittillsvarande praxis. Det kan alltså bliva bedrägeri att vilseleda annan att utlämna en sak som tillhör en tredje. Däremot kan det icke bliva bedrägeri att vilseleda annan att tillgripa något som tillhör en tredje, ty den handlande är då icke i den berättigades ställe; den vilseledande blir straffbar som medelbar gärningsman till tillgreppet.

Det är ovisst huruvida delaktighetsbestämmelserna enligt gällande rätt äro tillämpliga på oaktsam medverkan. SL 3 kap. stadgar straff för delaktighet endast för det fall att den delaktige handlar "uppsåtligen" Enligt en åsikt skulle häri ligga fordran på uppsåt i förhållande till effekten av gärningsmannens brott. Strafflagskommissionen, som anser delaktighetsansvar för oaktsam medverkan till brott på denna grund vara utesluten, vill emellertid låta gärningsmannaansvar drabba envar som oaktsamt medverkat till ett brott på sådant sätt att gärningen därigenom sker, förutsatt naturligtvis att detta slags brott är straffbart i oaktsamhet. Enligt en annan åsikt (Hagströmer, Svensk

straffrätt I s. 289 f., 319 f.) bör den som uppsåtligen medverkat till brottet straffas för delaktighet i oaktsamhetsbrott, om oaktsamhet kan läggas honom till last i förhållande till effekten, varemot den vars medverkan till brottet är ouppsåtlig skulle vara straffri. Det lärer ej vara påkallat att upptaga denna fråga till legislativ behandling i nu förevarande sammanhang. I motiveringen till 23: 7 i förslaget återkommer emellertid kommittén till frågan såvitt angår de förmögenhetsbrott för vilka den har den största betydelsen, nämligen vårdslöshet mot borgenärer och bokföringsbrott.

Av särskilt intresse för förmögenhetsbrotten är frågan i vad mån vid ett brott som förutsätter ett subjekt i särskild ställning straff kan drabba den som icke befinner sig i sådan ställning. Vid gäldenärsbrott förutsättes ett subjekt i särskild ställning, nämligen en gäldenär eller någon som är i gäldenärs ställe. Vid förskingring, trolöshet mot huvudman och andra liknande brott förutsättes enligt kommitténs förslag ett subjekt för vilket brottet innefattar åsidosättande av särskild plikt. Emellertid avser kommittén att straff skall kunna drabba jämväl andra; så snart någon av de till brottet medverkande befinner sig i den angivna särskilda ställningen, skall jämväl envar annan med kännedom därom medverkande kunna straffas. I regel böra de utomstående straffas såsom delaktiga och den som befinner sig i särskild ställning gärningsman. Om den sistnämnde av subjektiva skäl går fri från ansvar, får dock den som bestämt honom till gärningen betraktas såsom medelbar gärningsman

Såsom en form av fleras deltagande i brott behandlas i gällande rätt. SL 3: 9–11. även s. k. efterföljande delaktighet. I anslutning till nutida