Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. justitiedepartementet.
Den 18 juni 1937 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för
justitiedepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga jämte sekreterare att inom
departementet verkställa utredning rörande en reformering av lagstiftningen om
förmögenhetsbrotten, att uppdraga åt en av de sakkunniga att vara de
sakkunnigas ordförande ävensom att utse högst sju personer att på kallelse av
de sakkunnigas ordförande deltaga i överläggningar med de sakkunniga.
Med stöd av nämnda bemyndigande har Herr Statsrådet den 31 augusti 1937 dels såsom sakkunniga för ifrågavarande utredning tillkallat presidenten Birger Ekeberg, tillika ordförande, professorn Folke Wetter och hovrättsassessorn, numera revisionssekreteraren och byråchefen för lagärenden Ivar Strahl, dels utsett följande sju personer att på kallelse av de sakkunnigas ordförande deltaga i överläggningar med de sakkunniga, nämligen advokaten Harald Bauer, professorn Ragnar Bergendal, revisorn Herman Egnell, rådmannen Halvar Lech, ledamoten av riksdagens andra kammare riksgäldsfullmäktigen Axel Albert Lindqvist, ordföranden i lagberedningen f. d. justitierådet Einar Stenbeck och advokaten friherre Georg Stjernstedt, dels ock förordnat hovrättsassessorn, numera hovrättsrådet Nils Beckman att vara sekreterare åt de sakkunniga. Den 26 januari 1938 har såsom ytterligare sakkunnig tillkallats hovrättsrådet Erik Bergendal.
Utredningsmännen, som antagit benämningen straffrättskommittén, hava i viss utsträckning bedrivit sitt arbete gemensamt med den norska straffelovkomiteen av 1934, som jämväl varit sysselsatt med en revision av bestämmelserna om förmögenhetsbrott. Sammanträden mellan kommittéerna hava ägt rum i Oslo den 6–den 9 maj 1938. i Stockholm den 17–den 21 januari 1939 och i Oslo den 1–den 3 april 1940. Den norska kommittén har vid behandling av förmögenhetsbrotten bestått av riksadvokaten Haakon Sund. ordförande, höyesterettsdommer Erik Solem, sorenskriver Ole F. Harbek och politimester Kristian Welhaven jämte statsadvokat Erling Brinchmann som sekreterare, vilka samtliga deltagit i sammanträdena med straffrättskommittén. Samarbetet har icke åsyftat att få till stånd likalydande parallelltexter, men enighet om själva principerna för ny lagstiftning om förmögenhetsbrott har i stor utsträckning uppnåtts.
