Den här sidan har korrekturlästs
48
Förmögenhetsbrottens allmänan kännetecken.

ekonomiskt bedömande, huruvida rättshandlingen innebär skada för den förledde. Mången gång är prövningen därav enkel, i det att den valuta som tillföres den förledde genom rättshandlingen är åsatt pris på öppen marknad och detta pris är lägre än han med hänsyn till vederlaget hade rätt att kräva. Rättshandlingen avser t. ex. inköp av aktier eller obligationer, som på börsen värderas lägre än den erlagda köpeskillingen. Ett annat exempel är det, att någon genom oriktiga uppgifter skaffar sig försäkring enligt lägre tariff än den som skulle hava tillämpats om han lämnat sanna uppgifter. I dessa fall måste transaktionen anses innebära skada för den förledde, även om de inköpta värdepapperen skulle stiga i värde eller försäkringstiden utlöpa utan att något försäkringsfall inträffat. I rättspraxis har också fullbordat bedrägeri ansetts föreligga, då en företagsledare vilselett långivare angående företagets kreditvärdighet och därigenom skaffat det kredit som det annars icke, i allt fall ej på så billiga villkor, skulle hava erhållit (NJA 1933 s. 724).

En rättshandling som medför risk för förlust kan naturligtvis samtidigt vara förenad med vinstutsikt varigenom förlustrisken mer eller mindre uppväges. En affärsman förmår, för att taga ett exempel, en kapitalstark person att tillsammans med honom bilda bolag för att exploatera en uppfinning och lämnar därvid med hänsyn till den senares försiktighet oriktiga uppgifter beträffande förlustrisken. Om vinstchansen är så stor att den enligt ekonomiskt bedömande uppväger förlustrisken, kan en sådan gärning icke anses innebära skada. Ett med detta jämförligt fall är det, att någon förmår annan, som önskar göra en säker placering, att köpa spekulationsbetonade aktier på börsen till gängse pris under uppgift att aktierna äro säkra papper. Köpeskillingen är i detta fall avvägd med hänsyn till såväl risker som vinstutsikter och köpet kan därför icke anses innebära skada för köparen. Att en person olovligen spekulerar med anförtrodda medel för uppdragsgivarens räkning behöver på grund av det sagda icke innebära skada för denne. Om den som spekulerar med sådana medel gör det för egen räkning, så att vinsten skall tillfalla honom själv men förlustrisken bäras av huvudmannen, är det emellertid tydligt, att utsikten till vinst icke kan uppväga risken.

Det anförda torde kunna föras tillbaka på en gemensam princip, som kommittén avser att antyda då i brottsbeskrivningarna för straffbarhet fordras att viss åtgärd innebär skada. Frågan huruvida skaderekvisitet är uppfyllt skall sålunda vid dessa brott enligt kommitténs mening hänföras till tidpunkten för åtgärden, så att brottet anses fullbordat i och med denna. Liksom enligt det förut sagda det ej skall vara tillräckligt att åtgärden orsakar skada utan det därutöver bör fordras att skadan omedelbart framgår av åtgärden, skall det å andra sidan vara tillräckligt, att åtgärden innefattar försämring av den ifrågavarande personens förmögenhetsställning. Eftersom enligt ekonomiskt bedömande redan en beaktansvärd fara för slutlig förlust har till följd att förmögenhetsställningen försämras, kommer vid de ifrågavarande brotten skaderekvisitet att vara uppfyllt i och med att