innehåll, s. k. intellektuell förfalskning, eller att bruka ett riktigt bevismedel på oriktigt sätt, t. ex. genom att giva sig ut för att vara den med bevismedlet avsedda; eller slutligen negativ-immateriell: att bestrida ett bevismedels äkthet eller eljest motverka dess funktion. Av de i SL 22 kap. upptagna bestämmelserna avse följande förfalskning (se Thyrén IV s. 131–140 och VI s. 149 f.). Positiv-materiell förfalskning förekommer i 2 § p. 6: att lägga märke å det som hörer annan till; och 16 §: att begagna veterligen falsk i diktad persons namn skriven handling. Negativ-materiell förfalskning nämnes i 2 § p. 5 och 6: att förstöra eller göra obrukbara handlingar varå annans rätt sig grundar eller utplåna annans märke. Positiv-immateriell förfalskning beröres i 2 § p. 4: falsk utsaga i förteckning över makars egendom; 8 § sista stycket: falsk utsaga om frihet från äktenskapshinder; 17 §: osanna uppgifter i enskild handling; samt 18 §: att begagna orlovssedel, pass eller dylikt bevis som för annan utgivet är. Av negativ-immateriell förfalskning omtalar 13 § nekande till hand och förskrivning.
Samtliga nu berörda stadganden hava i kommitténs förslag överflyttats till 12 kap. utom stadgandet i SL 22: 2 p. 6 som lämnats utan motsvarighet. Att lägga märke å annans egendom eller utplåna annans märke kan, om märket är ett av de i SL 12 kap. uppräknade bevismedlen, straffas som förfalskningsbrott men innebär eljest i regel antingen bedrägeri eller stöld eller ock försök till ettdera av dessa brott (jfr NJA 1939 s. 614). Kommittén, som anser att gärningen bör bestraffas efter sin beskaffenhet i det enskilda fallet, återkommer till denna fråga i motiven till bestämmelsen om straff för försök till stöld. Vad SL 22: 16 angår, föreslår kommittén upphävande av detta lagrum, då diktad persons namn bör likställas med annan persons namn. Gärningen skall alltså hädanefter bestraffas enligt 4 eller 5 § i 12 kap. allt efter den förfalskade handlingens beskaffenhet. Denna kommitténs ståndpunkt har i lagtexten kommit till uttryck genom en jämkning av straffsatsen i 5 §. Negativ-materiell förfalskning av handlingar faller, såvitt rör arkivhandlingar, under SL 12: 1 men eljest under SL 2212 p. 5. Kommittén föreslår att sistnämnda stadgande överflyttas till en ny 5 a § i 12 kap., i samband varmed ordalagen i l § jämkats, så att gärningsbeskrivningen på båda hållen blir "förstör, gör obrukbar eller undandöljer" handling. Vad den intellektuella handlingsförfalskningen angår, hava bestämmelserna i SL 22: 2 p. 4 och 22: 17 ävensom i 22: 8 sista stycket sammanförts till en ny 5b § i 12 kap. Straffbestämmelsen för falskt brukande av pass och dylikt bevis har från SL 22: 18 flyttats till en ny 10 a § i 12 kap. och förnekande av handlings äkthet från SL 22: 13 till en ny 10 b §. I samband med dessa ändringar hava en del jämkningar av mera formell natur företagits i andra bestämmelser om handlingsförfalskning i 12 kap.
Här må erinras, att kommitténs förslag medför en viktigare förändring beträffande förfalskningsbrottens ställning än de direkta ändringarna i SL 12 kap. innebära. Som nämnt (s. 34) bliva nämligen reglerna om straff för förfalskning vida mera sällan tillämpliga i konkurrens med bestämmelserna om förmögenhetsbrott.
