av det uttalade önskemålet nöjt sig med att efter Thyréns föredöme behandla den intellektuella handlingsförfalskningen som ett förfalskningsbrott. Emellertid föreligga beröringspunkter ej blott med annan handlingsförfalskning utan även med oriktiga uppgifter i annan form än skriftlig. Att sprida oriktiga uppgifter t. ex. i radio kan tydligen vara vida farligare än att skriva ett felaktigt intyg. De synpunkter, som här möta, få upptagas till fullständigt beaktande i samband med slutlig revision av andra områden i strafflagen än förmögenhetsbrottens.
Enligt SL 12: 6 skall den som i förfalskningssyfte brukar materiellt förfalskad handling straffas som hade han själv gjort förfalskningen. Kommittén föreslår, att till paragrafen lägges ett nytt andra stycke med motsvarande bestämmelse om immateriellt förfalskad handling. Enligt denna bestämmelse skall den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, mot bättre vetande begagnar handling som är utfärdad för skens skull eller eljest vilseledande, straffas som i 5 b § sägs. På sätt vid sistnämnda paragraf påpekats avser 6 § i motsats till 5 b § ej blott enskilda utan även allmänna handlingar. Att brukande av utlämnad handling blivit särskilt straffbelagt utesluter ej tillämpning av SL 3 kap. på den som varit delaktig i utlämnandet utan att bruka handlingen.
Enligt SI. 12: 10 är positiv materiell förfalskning av utländsk allmän handling likställd med dylik förfalskning av svensk enskild handling. Då stadgandet i SL 22: 2 p. 5 om negativ materiell förfalskning även avser allmänna handlingar, har i samband med dess överflyttning till 1215 a i kommitténs förslag hänvisningen i 10 § utsträckts till att avse såväl positiv som negativ materiell förfalskning. Därjämte har paragrafens avfattning ändrats med hänsyn till att denna lämnar rum för tvekan, i vilka fall 4 § och i vilka 5 § i SL 12 kap. skall tillämpas. Gränsen mellan sistnämnda båda lagrum hänför sig nämligen till omständigheter, som avse enskilda handlingar och icke utan vidare kunna tillämpas å allmänna handlingar. Kommittén har därför ändrat 10 § så att i stället den för svenska allmänna handlingar i 2 och 3 §§ angivna gränsen blir avgörande även för utländska allmänna handlingar.
I SL 22: 18 stadgas straff för den som svikligen begagnar sig av orlovssedel, pass eller annat dylikt bevis, som för annan utgivet är. I likhet med Thyrén (VI 10 § samt s. 149 och 165) betraktar kommittén detta fall såsom förfalskning och har därför överför! stadgandet till 12 kap. Avfattningen har ändrats i vissa formella hänseenden; sålunda har t. ex. det föråldrade ordet "orlovssedel" utbytts mot "arbetsbetyg". Någon ändring i sak åsyftas
