kollektiva statsorganen omnämnas; då Konungen likställes med dessa, torde med tillräcklig tydlighet framgå, att här endast är fråga om åtgärder av Konungen i hans egenskap av statsöverhuvud. Utövas Konungens kall av någon annan såsom regent eller är en tillförordnad regering i funktion, kommer vad som här stadgas om Konungen att äga tillämpning å dem vilka sålunda företräda honom.
Tvånget kan vara antingen positivt, gå ut på att framtvinga en åtgärd, eller negativt, förhindrande. Brottsbeskrivningen har uppbyggts 1 full motsvarighet till första stycket, så att brottets fullbordan inträder då någon, med uppsåt att en sådan åtgärd i rikets angelägenheter som ovan angivits skall bliva framtvungen eller hindrad, har företagit en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande. Det är tydligt att här såsom eljest en underlåtenhet kan vara likvärdig med en positiv handling, t. ex. då någon som har att svara för Konungens personliga handlingsfrihet förhåller sig passiv och därigenom möjliggör att en politisk tvångsåtgärd kan genomföras mot honom. Straffet är detsamma som enligt första stycket.
Vid sidan av högförräderi, som utmärkes av att den skyldiges uppsåt omfattar en kränkning av staten i dess centrum, upptaga strafflagarna allmänt såsom en särskild art av förräderibrott sådana gärningar, som bestå i motverkande av landets försvar, direkt eller genom understöd ät en fientlig makts militära verksamhet. I SL 8 kap. enligt dess lydelse av år 1940 upptages i 6 § en hithörande bestämmelse om straff för krigsförräderi. Detta brott består däri, att någon vid krig eller då krig hotar riket begår gärning varigenom krigsmaktens ställning kan försämras, ity att han understödjer fienden eller eljest motverkar den svenska krigföringen på sätt, som i lagrummet bestämmes genom en exemplifierande uppräkning; dessa exempel äro emellertid icke avsedda att vara uttömmande, i det att lagrummet även omfattar "annat sådant förräderi" som har den nyss angivna innebörden att krigsmaktens ställning därigenom kan försämras. Lika med den svenska krigsmakten straffskyddas en med riket i krig förbunden stats krigsmakt. Endast sällan kommer lagrummet att bliva föremål för omedelbar användning. Såvitt angår gärningar, som förövas vid krig, gäller nämligen att strafflagen för krigsmakten enligt föreskrift i 8 § av samma lag skall tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder, därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats, begär brott som sägs i bl. a. 133 §. I denna till krigsartiklarna hörande paragraf stadgas straff för brott vilket omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, med vissa undantag varom ej nu är fråga. Följaktligen kommer SL 8: 6 att bliva direkt tillämplig allenast 1. på brott som förövas då krig hotar riket men krigsartiklarna icke äga tillämpning, emedan rikets krigsmakt icke är mobiliserad, och 2. på brott som vid krig eller då krigsartiklarna eljest äga tillämpning förövas utomlands å ort, som icke tillhör krigsskådeplats eller ockuperat område, av någon som icke lyder under strafflagen för krigsmakten.
