och 10, förstås så. att sakförhållanden. som av envar kunna iakttagas utan några särskilda anordningar och icke uteslutande äro av militär betydelse, i regel icke äro hemliga. Såsom hemlighet kan ej betraktas vad som är allmänt känt, även om myndigheterna försett det med hemligstämpel. Har en hemlighet utlämnats av myndighet för publicering, upphör den att vara hemlig i lagens mening. Om en uppgift publicerats i ett bland allmänheten spritt tidningsnummer, torde i regel dess egenskap av hemlighet likaledes ha upphört. Å andra sidan fordras icke, att uppgiften hemligstämplats. Huruvida en uppgift är av hemlig natur, får alltså bedömas med ledning av sakliga överväganden.
Till den del paragrafen avser oaktsamma gärningar har den sin motsvarighet i SL 8: 12. Enligt detta lagrum bestraffas oaktsamt lämnande eller kungörande av upplysning om något sakförhållande som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden samt oaktsamt utlämnande av föremål som innefattar upplysning om sådant sakförhållande. Såsom synes omfattar denna gärningsbeskrivning icke, att någon anskaffar upplysning eller på annat sätt än genom utlämnande tager befattning med föremål som innefattar upplysning. Icke heller kommittén har ansett det riktigt att straffbelägga sådana gärningar där de ske allenast av oaktsamhet. För oaktsamhetsfallen begränsas straffbarheten därför till gärningar som innebära ett röjande av uppgiften. Beskrivningen av dessa gärningar har gjorts gemensam för uppsåtliga och ouppsåtliga fall. Angående innebörden av handlingsbeskrivningen hänvisas till det vid 6 § anförda. Att, såsom skett i SL 8: 12 genom hänvisning till SL 8: 10, särskilt nämna utlämnande av föremål, som innefattar upplysning om sakförhållande av ifrågavarande slag, har icke ansetts erforderligt, då ett sådant beteende i den mån det är straffvärt torde falla under de i paragrafen brukade orden. Såsom exempel på oaktsamma gärningar som drabbas av ansvar enligt paragrafen må nämnas, att någon förvarar en handling innehållande hemlig uppgift ovarsamt så att obehörig får del av innehållet. Det synes vara ovisst, huruvida en sådan gärning för närvarande är straffbar.
Straffet har ansetts kunna sättas något lägre än enligt SL 8: 9, 10 och 12. Enligt dessa paragrafer är straffskalans maximum för de flesta fall straffarbete i fyra år eller, om riket var i krig eller Konungen meddelat förordnande enligt SL 8: 29 a, i regel straffarbete i sex år. Med hänsyn till att brott enligt förevarande paragraf enligt kommitténs uppfattning är att anse som ett vårdslöshetsbrott, har kommittén funnit det vara tillräckligt att såsom högsta straff stadga straffarbete i två år för vanliga fall och, om riket var i krig eller Konungen meddelat förordnande enligt 16 §, straffarbete i fyra år. Straffskalans minimum åter har, såsom i de nämnda paragraferna i gällande lag för vissa fall skett, satts till det allmänna bötesminimum.
