såsom vissa domstolsavgöranden, val och dylikt. För att undgå denna begränsning torde understödets ändamål lämpligen angivas såsom åtgärd avsedd att påverka den allmänna meningen om rikets politiska angelägenheter. Brottets namn föreslås till tagande av utländsk sold. Härigenom synes dess skadliga beskaffenhet och grunden till straffbarheten väl utmärkas. Förslaget upptager samma straffsats som den i SL 8: 22 stadgade, nämligen fängelse eller straffarbete i högst två år. Den straffskärpning, som i SL 8: 29 a stadgats i fråga om tid, då riket befinner sig i krig, eller tid som därmed är att jämställa, har antagits icke vara nödig och därför kunna bortfalla.
Enligt gällande lag år högförräderi, som behandlas i SL 8: 1 och 2, utformat så, att det omfattar även gärningar, vilka till sin natur äro försök. För krigsförräderi, som behandlas i SL 8: 6, stadgas försöksstraff i SL 8: 23. Det i SL 8: 11 behandlade brottet spioneri, dit de i SL 8: 9 och 10 beskrivna gärningarna höra såframt de förövas med syfte att gå främmande makt tillhanda, har likaledes straffbelagts på försöksstadiet genom bestämmelse i SL 8: 23. Där stadgas försöksstraff även för det i SL 8: 17 första stycket upptagna brottet, som består i att underhandlare främjar utländsk makts fördel mot riket eller eljest skadar detta.
I huvudsaklig överensstämmelse med den ståndpunkt gällande rätt sålunda intager har i förslaget stadgats försökstraff för högförräderi, krigsförräderi, trolös diplomati, spioneri och grovt spioneri. Som försök till högförräderi, krigsförräderi, trolös diplomati eller grovt spioneri kan vara av synnerligen farlig beskaffenhet, har vid försök till sådant brott öppnats möjlighet att såsom för det fullbordade brottet döma till straffarbete på livstid.
I SL 8: 26 andra stycket stadgas straff för den som, oaktat han har skälig anledning antaga att spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet utövas av annan, medverkar vid gärningen. Stadgandet avser sålunda oaktsam medverkan till något av dessa brott. Det infördes vid 1942 års revision av 8 kap., emedan erfarenheten visat att det ej sällan förekommit att personer som medverkat vid spioneri gått fria från straff på grund av att full bevisning ej kunnat föras om att de känt till verksamhetens art eller syfte. Särskilt hade det varit fråga om fall, då medverkan bestått i att en spion fått använda annans adress såsom s. k. täckadress och att inkomna brev och meddelanden vidarebefordrats till spionen. Om den medverkande i ett sådant fall hade anledning misstänka att det vore fråga om spioneri, syntes starka skäl tala för att han straffades för sin medverkan, Genom lag den 9 juni 1944 har i SL 8: 28 a stadgats, att allmän åklagare ej må utan Konungens lov väcka åtal för brott som avses i SL 8: 26 i vad det hänför sig till olovlig underrättelseverksamhet.
Förslaget innehåller i 3: 3 en allmän bestämmelse om straff för oaktsam medverkan, där brottet är straffbart i oaktsamhet. I viss omfattning är detta
