höghmalabalken, och ordet högmålsbrott användes senare vanligen för att beteckna sådana förbrytelser, vilka inneburo angrepp på statens bestånd eller på statsöverhuvudet.
Sin närmaste motsvarighet i gällande lag har förevarande kapitel i SL 9 kap., vilket enligt sin rubrik handlar om majestätsbrott och om brott emot riksstyrelse eller rikets ständer. Till förevarande kapitel har emellertid även hänförts större delen av innehållet i SL 8: 2, nämligen i den mån detta upptagits i brottsbegreppen uppror och majestätsbrott. Till kapitlet "ha även hänförts vissa andra i nuvarande 8 kap. behandlade brott, nämligen de i SL 8: 20 kriminaliserade gärningarna, som bestå i samlande av väpnat manskap m. m. i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet, samt självstympning och andra handlingar, varigenom någon gör sig oduglig till tjänstgöring vid krigsmakten, SL 8: 15. Vidare har till kapitlet hänförts olovlig kårverksamhet, ett brott som enligt nu gällande rätt är straffbelagt i lagen den 15 juni 1934 om förbud mot vissa sammanslutningar. I kapitlet har kommittén även upptagit en ny straffbestämmelse avseende offentligt skymfande av Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets höghetstecken.
Vid utarbetandet av kapitlet har kommittén, i den mån motsvarande bestämmelser finnas i SL 8 kap., kunnat i stort sett nära ansluta sig till gällande lag, som vad detta kapitel beträffar varit föremål för revision efter det att Thyréns utkast till en ny strafflag upprättats. Vid utformningen av motsvarigheten till SL 9 kap. har kommittén ansett sig kunna avsevärt förenkla och förkorta de nuvarande bestämmelserna, som i huvudsak kvarstå oförändrade i den lydelse de erhöllo vid strafflagens tillkomst år 1864. Kapitlet inledes med en motsvarighet till högförräderi i förslagets 8: 1.Under brottsbeteckningen uppror bestraffas sålunda enligt 1 § samma gärningar, som skulle falla under 8: 1 andra stycket om gärningsmannen hade uppsåt att förverkliga sin plan med utländskt bistånd. I 2–4 §§ ha under beteckningen majestätsbrott, majestätsmissfirmelse och statsmissfirmelse upptagits andra angrepp å statens högsta organ. De fyra första paragraferna utgöra i stort sett motsvarigheter till de inledande paragraferna i förslagets 10 kap., vilka bestraffa angrepp på ämbetsmän i eller för deras tjänsteutövning. Därefter följer, i 5 §, skymfande av Sveriges flagga m. m., ett brott kallat skymfande av rikssymbol. I de följande paragraferna, 6 och 7 §§, bestraffas vissa förstadier till uppror, högförräderi eller majestätsbrott såsom väpnat hot mot laglig ordning och olovlig kårverksamhet. Självstympning för att undandraga sig tjänstgöringsskyldighet för rikets försvar har fått sin plats i 8 § och utbyggts med bestämmelser mot simulation. Kapitlet avslutas med bestämmelser om försök och åtal samt med ett mot slutbestämmelsen i det föregående kapitlet svarande stadgande, enligt vilket vid krig eller andra, av krig föranledda, utomordentliga förhållanden vissa straffsatser kunna skärpas genom förordnande av Konungen.
