Den här sidan har korrekturlästs
169
Brott mot allmän verksamhet.
10 kap.

former av exekutiv och liknande verksamhet genom en bestämmelse om ingrepp i myndighets verksamhet, 12 §.

Kapitlet avslutas med bestämmelser om obehörig tjänsteutövning i 13 § och föregivande av allmän ställning i 14 §. I dessa bestämmelser, som infördes genom 1942 års lagstiftning om förmögenhetsbrott, föreslås vissa jämkningar. Sistnämnda paragrafs tillämpningsområde skall enligt förslaget utvidgas till den som obehörigen giver sig ut för advokat.


1 §.

I SL 10: 1 stadgas straff för våld eller annan misshandel å ämbetsman i ämbetsärende eller för att honom till någon ämbetsåtgärd tvinga eller därifrån hindra eller att å honom för sådan åtgärd hämnas. Denna bestämmelse kompletteras med närmare föreskrifter om vilka som skola åtnjuta skyddet. Med ämbetsman förstås enligt SL 10: 1 den som med Konungens fullmakt å ämbetet försedd är eller ämbete av lika värdighet innehaver eller i sådan ämbetsmans ställe lagligen satt är, så ock domare ändå att han ej blivit av Konungen förordnad. Samma skydd som ämbetsman åtnjuter enligt SL 10: 3 ledamot i taxerings- eller prövningskommitté eller styrelse över allmänt verk eller allmän inrättning eller den som i nämnd eller jury sitter. Ett lägre straffskydd gäller enligt SL 10: 5 för tjänsteman eller annan, den där icke innehaver ämbete eller sådant uppdrag som i 1 § omtalas men är förordnad eller vald att offentligt tjänsteärende förrätta eller annan allmän befattning utöva eller är kallad att vid offentlig förrättning tillhandagå. Efter Konungens förordnande kan skydd enligt SL 10: 5 även tillkomma anställda vid enskilda vattenbyggnader eller järnvägsanläggningar.

Gällande bestämmelser om skydd för allmänna funktionärer i SL 10 kap. upptaga vid sidan om straff för våld dels i 2 och 5 §§ straff för smädelser, hotelser och förgripelser med annan missfirmlig gärning, dels ock i 6 § straff för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning. Härutöver stadgas ej straffskydd mot tvång eller hämnd. I 7 och följande §§ behandlas vad gällande lag kallar uppror, d. v. s. att en folkmängd samlar sig och ådagalägger uppsåt att ingripa mot en myndighet. Thyrén upptager i det inledande stadgandet om angrepp å allmänt organ (IX 1 §) straff för såväl våld å person som hot om sådant våld. Straff inträder vare sig angreppet riktar sig mot själva organet eller någon av de personer varav det är sammansatt. En närmare bestämning av begreppet allmänt organ förutsättes ske i annat sammanhang, Vid sidan om nu nämnda straffstadgande föreslår Thyrén (IX 3 §) straff för den som på annat sätt söker tvinga eller hindra allmänt organ i utövningen av dess verksamhet. Detta stadgande skall i sig innesluta våldsamt motstånd enligt SL 10: 6 men därjämte även allt annat tvång eller hinder, som sker annorledes än genom våld å person eller hot därmed. Frågan om uppror i gällande lags mening tänker sig Thyrén löst i förevarande sammanhang, nämligen genom en strängare bestämmelse om angrepp mot allmänt organ som begås av en eller flera deltagare i folksamling (IX 2 §). Däremot upptager Thyrén icke