uppgifter som hänföra sig till själva röstningen. Thyrén nämner i sitt lagutkast att lämna sviklig uppgift om rum eller tid för omröstningen, att svikligen utgiva sig eller annan för valbar eller icke valbar samt annat dylikt svek. Kommittén har icke angivit några exempel utan överlämnat frågans lösning åt rättstillämpningen. Ett förfarande som förekommit i praktiken är, att röstberättigade förmåtts rösta medelst valsedelsförsändelser vilka tillhandahållits dem med på förhand gjorda namnteckningsbevittningar. Härigenom kan rösthemligheten åsidosättas, och förfarandet bör anses straffbart enligt förevarande paragraf; för vittnena kan straff enligt 13: 10 i förslaget inträda. Straffbara äro däremot uppenbarligen icke uttalanden varigenom viss utgång av röstningen framställes såsom lämplig eller olämplig. Framhållas må, att för straffbarhet icke förutsättes direkt påverkan på de röstberättigade. Även om dessa fått kännedom om en oriktig uppgift allenast genom personer som i god tro fört den vidare, kan den som satt ryktet i gång bliva straffad. För straffbarhet förutsättes icke att någon röstberättigad verkligen blivit påverkad utan endast att den brottslige företagit en åtgärd ägnad att medföra sådan verkan; försök att nå denna verkan är straffbart enligt förevarande paragraf och reglerna om försök till brott i 3 kap. äro icke tillämpliga.
Thyrén framhåller, att det i många fall är lättare att påverka utgången av ett val genom inverkan på en valkandidat än genom att bearbeta så många väljare som erfordras. På grund härav vill Thyrén genomgående jämställa de båda gärningarna. Sålunda vill Thyrén beträffande otillbörliga förmåner för att mottaga eller icke mottaga val straffa både den lämnande och den mottagande parten. Emellertid är det i sådana fall svårt att skilja mellan tillbörligt och otillbörligt. Att erbjuda någon en förmånlig syssla på villkor att han helt ägnar sig åt denna syssla och icke befattar sig med politik kan icke i och för sig vara straffbart. Klandervärt blir det först om motivet för villkoret icke är omtanke om sysslans behöriga skötsel utan önskan att hindra politisk verksamhet av visst slag. En sådan skillnad är emellertid alltför svårbestämbar för att tjäna som gräns för ett straffbuds tillämpningsområde. Kommittén har därför i förslagets andra stycke icke upptagit straff för den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig förmån för att mottaga eller icke mottaga val. Icke heller kan den som i motsvarande fall lämnar, utlovar eller erbjuder förmån straffas enligt första stycket.
Enligt andra stycket i förslaget straffas den som mottager, låter åt sig utlova eller begär otillbörlig förmån för att rösta på visst sätt eller icke rösta i allmänt ärende. Detta brott svarar mot den i första stycket straffbelagda bestickningen på samma sätt som tagande av muta enligt 25: 3 i förslaget svarar mot bestickning enligt 10: 5. Någon särskild beteckning har icke ansetts erforderlig för det i andra stycket upptagna brottet. Straffbudet är icke tillämpligt på den som betingar sig ersättning för att verka för en viss kandidats val. Att ett parti betingar sig ett bidrag till partikassan för att upptaga en kandidat på sin lista eller att en tidning begär ersättning för att verka för hans val kan väl vara klandervärt men torde icke kunna bekämpas med straff.
Straffet, som enligt SL 10: 16 är böter, ej under fem dagsböter, eller
