åtta år eller däröver. Denna straffskala är alltså strängare än den för lukrativa gärningar i SL 10: 18 a upptagna men vida lindrigare än den "i SL 8: 27 stadgade. Den har gjorts tillämplig ej blott vid krigsförräderi och krigsspioneri, utan även vid andra mycket grova brott. Däremot har försiktigheten ansetts bjuda att icke göra den strängare straffskalan tillämplig i allafall då döljandebrottet kan anses som grovt.
I förslagets tredje stycke har den nu i SL 10: 18 a stadgade straffriheten för anhöriga bibehållits och utsträckts till att gälla även vid sådana brott som avses i SL 8: 27. Beskrivningen på kretsen av anhöriga överensstämmer med den i SL 20: 12 givna (jämför även SL 18: 6 och 20: 3). Beträffande svägerskap medtagas sådana fall i vilka den ene är eller varit gift med den andres släkting i rätt upp- eller nedstigande led eller syskon. Trolovad medtages men ej trolovads anhöriga. I adoptiv- och fosterförhållanden avses blott förhållandet mellan föräldrarna och barnen, ej det inbördes förhållandet mellan adoptiv- eller fostersyskon, t. ex. s. k. sammanbragta barn, eller mellan dem som ha barn tillsammans. I vad mån denna i huvudsak alltifrån 1864 oförändrade beskrivning bör revideras synes icke böra övervägas i detta sammanhang, utan gemensamt för alla straffbud där den förekommer. Man kan exempelvis tänka sig att i en ny strafflag i de särskilda straffbuden liksom i förslaget i 11: 5 tala om någons närmaste" samt att i en allmän bestämmelse ange innebörden av detta uttryck.
Såsom vid 3: 3 framhållits bör alltefter förhållandenas natur i olika fall ansvar för döljande av brottsling antingen bortfalla för den som själv medverkat till brottet eller ock inträda jämte straff för detta brott.
För löstagande av brottsling stadgas straff i SL 10: 17. Straffet är olika allteftersom löstagandet sker med våld eller annorledes. Att taga den som är kvarhållen såsom misstänkt för brott eller häktad eller fånge med våld lös av den, som honom gripit eller i vård haver, eller att befria honom genom häktes eller fängelses brytande bestraffas med straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse. Befriar man kvarhållen person eller häktad eller fånge genom list eller annorledes utan våld, dömes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter, dock ej under fem dagsböter. Mellan våldsamma och andra medel gjordes tidigare även den skillnaden att försök var straffbart endast i våldsfall, men genom 1942 års lagstiftning har försök gjorts straffbart i båda fallen. Vid straffmätningen skall enligt SL 10: 18 synnerligt avseende göras å beskaffenheten av brott därför den kvarhållne, häktade eltler fångne var kvarhållen, häktad eller dömd.
Thyrén (IX 6 § och s. 225–227) föreslår, att det straffbara området utsträckes till varje befriande av den som genom myndighets beslut berövats friheten. Även att hjälpa honom att rymma skall falla under samma
