endast ingrepp på uttryckligen nämnda eller därmed jämförliga sätt. Att ett vittne hindrar ett polisförhör genom att vägra att uttala sig eller genom att utan lov avlägsna sig är alltså exempelvis icke straffbart.
Ingrepp i myndighets verksamhet är, såvitt icke verksamheten uppenbart faller utanför den handlandes kompetensområde, straffbart även om det riktar sig mot en orättmätig tjänsteutövning. I undantagsfall måste det dock, såsom vid 2 § framhållits beträffande våldsamt motstånd, anses tillåtet att använda självförsvar mot övergrepp från utövare av allmän verksamhet.
Straffet föreslås till böter eller fängelse, vilket överensstämmer med straffet för störande av förrättningsfrid men är något lindrigare än straffet för våldsamt motstånd. Flertalet hithörande fall äro visserligen lindriga, men under vissa omständigheter kan ingrepp i myndighets verksamhet vara ett allvarligt brott. Även en vanligen så obetydlig åtgärd som att nedriva myndighets anslag kan understundom få ödesdigra verkningar, t. ex. om mobiliseringskungörelser systematiskt nedrivas. Under oroliga tider kunna ingrepp av här avsett slag rentav verka lamslående på samhällsverksamheten.
Obehörig tjänsteutövnäng var till och med år 1942 straffbar enligt förutvarande 22: 6, vilken innehöll bestämmelser om ansvar för den som svikligen, i uppsåt att göra skada eller bereda sig eller annan fördel, tillvällar sig utövning av ämbete eller tjänst samt för den som eljest obehörigen utgiver sig för ämbets- eller tjänsteman och utövar något av vad till dennes befattning hör. Genom 1942 års lagstiftning om förmögenhetsbrott överfördes innehållet i 22: 6 till SL 10: 24 och bestämmelserna gjordes därvid, i samband med att 10: 20 upphävdes, tillämpliga även på de förut under 10: 20 hörande fall, i vilka gärningsmannen icke kan sägas tillvälla sig ämbets- eller tjänsteutövning eller utgiva sig för ämbets- eller tjänsteman utan på annat sätt obehörigen utövar verksamhet som endast tillkommer allmänt organ. Lagrummets tillämplighet utsträcktes även på det sättet, att SL 10: 24 avser obehörigt utövande icke blott av ämbete eller tjänst, utan av allmän befattning överhuvud. (Jfr Thyrén IX 13 § samt s. 212 och 234.)
Enligt kommitténs nu föreliggande förslag skall straff för obehörig tjänsteutövning drabba den som obehörigen utövar vad som hör till befattning vars innehavare är underkastad ämbetsansvar. Förutom införande av brottsbeteckningen obehörig tjänsteutövning innebär detta ingen annan nyhet i förhållande till den sedan 1942 gällande lagen än att begreppet allmän befattning närmare bestämts till befattning vars innehavare är underkastad ämbetsansvar. Hit höra alltså befattningar vilkas innehavare enligt förslagets 25: 12, första, andra eller tredje stycket, äro helt eller delvis underkastade ämbetsansvar. Däremot höra icke hit befattningar vilkas innehavare enligt Konungens förordnande jämlikt förslagets 10: 1 andra stycket skola åtnjuta samma skydd som ämbetsmän.
Straffet är enligt SL 10: 24 fängelse eller böter, dock att straffarbete i högst fyra år må ådömas, när omständigheterna äro försvårande. Även
