Den här sidan har korrekturlästs
212
Störande av förrättningsfrid.
11: 3

förrättning behandlas här som fullbordat brott, varav följer att de allmänna försöksbestämmelserna i 3 kap. icke äro tillämpliga.

Såsom föremål för brottet nämnes i första rummet allmän gudstjänst eller annan samfälld andaktsövning, begravning eller dylik akt. Paragrafen omfattar ej blott svenska statskyrkans gudstjänst utan även motsvarande sammankomster hos andra religionssamfund, erkända eller icke. Det synes vara ett rimligt krav, att sammankomster för andaktsövning skola vara fredade mot störande ingrepp av obehöriga oavsett vilken religion eller trosbekännelse deltagarna omfatta. Likaså ha begravningar, dop, vigslar och dylika akter ansetts böra skyddas enligt paragrafen, även där de icke kunna betecknas såsom gudstjänst. Jämväl i fråga om s. k. borgerlig begravning är paragrafen tillämplig. Störande uppträdande i kyrka eller annan gudstjänstlokal å tid, då där icke pågår gudstjänst eller sammankomst för andaktsövning, kan utgöra försök att" lägga hinder därför men hör eljest icke hit; det kan då vara att bedöma enligt 11 § som förargelseväckande beteende.

Paragrafen skyddar vidare domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning. I denna del motsvarar den SL 11: 5, 6 och 9. Att särskilt stadga straff för gärning av ifrågavarande slag inom Konungens slott i huvudstaden eller i slott, hus eller gård där Konungen vistas har ansetts icke vara behövligt. Med statlig eller kommunal förrättning förstås endast sådant fullgörande av tjänsteåliggande som innebär utövande av en gentemot allmänheten framträdande funktion av den offentliga förvaltningen. Under uttrycket falla sålunda riksdagens och ämbetsverks förhandlingar, kommunala styrelsers och nämnders sammanträden, politiska eller kommunala valförrättningar, lantmäteriförrättningar, utmätningsförrättningar m. m., men däremot icke ämbetsmans arbete på tjänsterummet. Det må erinras om att nya rättegångsbalken, i viss överensstämmelse med gällande rätt, i 9: 5 stadgar böter för den som vid sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller tager fotografi i rättssalen eller vägrar att efterkomma föreskrift, som meddelats till ordningens upprätthållande, eller som muntligen vid sammanträde eller i rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt eller eljest kränker domstolens värdighet. Detta stadgande avser ordningsförseelser av mindre allvarlig art än de gärningar inför domstol som böra bedömas såsom störande av förrättningsfrid.

Såsom föremål för brottet nämnes vidare sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag. I förhållande till gällande lag innebär detta en utvidgning såtillvida som det enligt förslaget ej kräves att sammankomsten skall vara allmän. Enligt kommitténs mening erfordras nämligen skydd även för sammankomster vilka på grund av att tillträde står öppet endast för personer tillhörande en sluten krets, t. ex, medlemmarna i viss förening, äro att anse som enskilda. Församlingsrätten synes böra vara skyddad även vid sammankomster som exempelvis ett politiskt parti anordnar för sina medlemmar. Det är att märka, att det ofta icke är möjligt för anordnarna av en enskild sammankomst att effektivt förhindra att utomstående fridstörare tränga sig in i lokalen. En utvidgning av det straffbara