att skydda, tillräckligt verksamt och samtidigt på ett smidigare sätt än enligt SL 7: 3 tillgodoses genom I. I §.
Icke heller SL 7: 4 torde böra bibehållas. Att genom ett sådant generellt stadgande förklara den omständigheten att ett brott förövats under sabbatstid vara försvårande överensstämmer helt visst icke med nu rådande rättsuppfattning. I rättstillämpningen har stadgandet också alltmera mist sin betydelse, och ofta underlåta domstolarna vid utmätande av straff för brott under sabbatstid att tillämpa eller åberopa detta stadgande. I sådana fall där brottets förövande under sabbatstid synes böra inverka på straffmätningen, något som är händelsen exempelvis beträffande förargelseväckande beteende, fylleri eller våldsbrott på sådan tid och ort att kyrkobesökandes känslor såras, torde denna omständighet lika väl som andra omständigheter av betydelse för straffmätningen kunna beaktas utan stöd av en uttrycklig bestämmelse.
De återstående delarna av 7 kap. SL synas däremot böra erhålla motsvarighet i en ny strafflag. En straffbestämmelse i detta ämne har därför upptagits i förevarande kapitel, i vars 3 § även störande av gudstjänst är straffbelagt.
Thyréns utkast (X. I 9 §) innehåller en bestämmelse om straff för den som offentligen hånar statskyrkans eller annat i riket tillåtet religionssamfunds troslära eller religiösa bruk eller skymfar ett föremål för dess religösa vördnad.
Kommittén finner i likhet med Thyrén, att straffskyddet bör värna icke blott statskyrkan utan även andra i riket erkända religionssamfund. Att såsom Thyrén föreslagit genom en straffbestämmelse skydda varje sådant samfunds troslära finner kommittén dock icke motiverat. Gällande lag inskränker sig i detta hänseende till att skydda Gud och Guds heliga ord. Icke ens statskyrkans troslära åtnjuter därför som sådan straffskydd enligt gällande lag. Enligt kommitténs mening är det icke heller önskvärt, att trosläror såsom sådana omhägnas med straffskydd. Vad som däremot enligt kommitténs uppfattning bör skyddas är sådant varpå människors religiösa känsla är riktad. Kommittén har för att uttrycka detta begagnat orden "den heliga skrift eller annat som av erkänt trossamfund hålles heligt". Under uttrycket rymmes, förutom Gud, osinnliga eller i sinnevärden existerande föremål för den religiösa känslan såsom exempelvis hostian och förfarandet vid sakramentens utdelande.
Själva handlingen beskrives enligtkommitténs förslag i överensstämmelse med Thyréns utkast såsom ett offentligt hånande eller skymfande. Därunder faller ej en kritik som, om än skarp i sak, framföres i en värdig form.
Brottet föreslås skola benämnas brott mot trosfrid.
Straffet, som enligt SL 7: 1 är fängelse i högst ett år eller böter och enligt SL 7: 2 är böter eller fängelse i högst sex månader, föreslås till böter eller fängelse.
