inhägnat område dit allmänheten icke har tillträde men som är fullt synligt exempelvis från allmän väg, bör sålunda otvivelaktigt kunna fällas för fylleri. Att någon sitter drucken i en bil på allmän väg, ett fall som vållat tvekan i rättstillämpningen, är enligt förslaget att hänföra under straffbestämmelsen, om den druckne och hans tillstånd, t. ex. emedan bilen är öppen, lätteligen kan iakttagas av trafikanter på vägen, men eljest icke (jfr SvJT 1924 rf s. 24 och 1936 rf s. 13). Till utomstående hänföras icke medlemmar av den drucknes familj eller deltagare i samkväm varunder han berusat sig, men väl t. ex. hans grannar. Förslaget innebär viss inskränkning av det straffbara området i förhållande till gällande rätt såtillvida som det enligt den föreslagna bestämmelsen icke är tillräckligt att platsen, varest den druckne befinner sig, är upplåten för allmänheten utan det därtill fordras att han och hans tillstånd lätteligen skola kunna iakttagas av utomstående. Att märka är vidare, att det blott kommer an på huruvida den druckne kan bliva iakttagen och således icke kräves att någon verkligen iakttagit honom.
Själva handlingen innebär enligt SL 18: 15 att någon överlastar sig så att det av hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan att han är drucken. Denna handlingsbeskrivning har ansetts kunna förenklas. Det har ansetts tillräckligt att ange den brottsliga handlingen vara att uppträda berusad på sådan plats som avses i paragrafen. Genom den ändrade avfattningen undvikes ordet överlasta, vilket lätt kan uppfattas som angivande en högre grad av alkoholpåverkan än avsett är. Att någon är berusad innebär i allt fall, att han är mera påverkad än som erfordras för fällande dom enligt lagen den 7 juni 1934 om straff för vissa brott vid förande av motorfordon. Enligt SL 18: 15 fordras åtminstone efter orden icke mera än att någon överlastar sig på sätt nyss angivits och i sådant tillstånd påträffas på ställe som avses i paragrafen. För att någon skall straffas för fylleri bör emellertid enligt kommitténs åsikt krävas icke blott att han är berusad på viss plats, utan även att han själv begivit sig dit och att hans tillstånd lätteligen kan iakttagas av utomstående.
Straffet för fylleri är enligt gällande lag efter straffskärpning år 1925 penningböter om högst 100 kr.; äro omständigheterna försvårande, är straffet emellertid böter från och med 25 till och med 500 kr. Före år 1925 var straffet för fylleri penningböter om högst 50 kr.
En utredning angående straffmätningen vid fylleri har framlagts i ett år 1944 avgivet betänkande angående nykterhetstillståndet under krigsåren, som avgivits av sakkunniga tillkallade inom finansdepartementet (SOU 1944: 3). Av utredningen framgår, att domstolarnas praxis år mycket växlande. Genomsnittet av böterna för förstagångsfylleri låg år 1942 vid 14 domstolar lägre än 15 kr., vid 81 domstolar mellan 15 och 19 kr., vid 86 domstolar mellan 20 och 24 kr., vid 51 domstolar mellan 25 och 29 kr., vid 16 domstolar mellan 30 och 34 kr., vid 6 domstolar mellan 35 och 39 kr., vid 3 domstolar mellan 40 och 44 kr. samt vid en domstol mellan 55 och 59 kr. Stegringen vid upprepad förseelse var i genomsnitt lägre än 4 kr,
I nämnda betänkande betonas vikten av att straffet för fylleri utmätes så,
