förargelseväckande beteende. Endast sådant beteende, vars förargelseväckande egenskap åtminstone till någon del beror på att den äger rum på sådan plats, avses med paragrafen. Att ge tillkänna en åsikt, en önskan eller ett beslut drabbas sålunda icke, huru förargelseväckande än innehållet av tillkännagivandet må vara. av bestämmelsen med mindre den omständigheten att tillkännagivandet sker på en med bestämmelsen avsedd plats är ägnad att väcka förargelse. Huruvida detta är fallet, kan stundom vara svårt att avgöra. I hittillsvarande rättstillämpning ha vid åtskilliga tillfällen förelegat svårbedömda frågor, huruvida SL 11: 15 varit tillämplig på meningsyttringar av politisk eller social natur. (Se NJA 1909 s. 104, 1912 s. 397, 1913 s. 585 och 1935 s. 113 samt SvJT 1942 rf s. 83, jfr även det ovan vid 7 § anförda.) Att i lagtext närmare ingå på dessa frågor synes icke med fördel låta sig göra. Uppfattningen om vad som är förargelseväckande i dessa hänseenden växlar med tidsförhållandena. Det må dock betonas, att förslaget intager den ståndpunkten att förargelseväckande beteende icke får fattas som en åsiktsförbrytelse.
Straffet är enligt SL 11: 15 alltsedan år 1864 penningböter om högst 100 kr. Med hänsyn bl. a. till penningvärdets fall föreslås, att maximum höjes till 300 kr.
Såsom berörts vid 10 §, bör den som väcker förargelse genom fylleri bestraffas endast efter nämnda paragraf och icke dessutom enligt den förevarande. Även i förhållande till de övriga tidigare i kapitlet upptagna bestämmelserna bör den förevarande utgöra en reservbestämmelse.
Det i SL 11: 15 andra stycket upptagna stadgandet, att våldförande av annan å ställe som avses i SL 11: 15 skall vid bestämmande av straffet för våldet anses såsom försvårande, torde kunna utgå. Det avseende, som vid utmätande av straff för misshandel må vara att fästa vid platsen för denna, torde kunna beaktas utan särskilt stadgande. Att en misshandel ägt rum på plats, som avses med förevarande paragraf, och varit ägnad att väcka förargelse synes icke böra föranleda, att jämte tillämpligt lagrum i 14 kap. SL även förevarande paragraf åberopas.
I denna paragraf har den i SL 18: 16 meddelade bestämmelsen om ansvar för djurplågeri upptagits i den lydelse bestämmelsen erhållit genom lag den 19 maj 1944.
Enligt SL 18: 14 straffas den som håller hus där äventyrliga spel om penningar eller penningvärde allmänneligen bedrives med fängelse i högst sex månader eller böter. Den som håller källare, värdshus eller annat allmänt näringsställe och tillåter att sådant spel där bedrives, straffas med böter. Bötesstraff är även stadgat för den som deltager i äventyrligt spel å ställe som avses i paragrafen.
Thyrén har icke i sitt utkast upptagit någon motsvarighet till dessa bestämmelser, förmodligen emedan han ansett ämnet böra behandlas i specialstraffrätten.
