Där någon utan lov anbringar namnteckning eller annan signatur på
konstnärligt eller dylikt verk och därigenom ger sken av att annan bestyrkt sig
vara upphovsman till verket, straffes för signaturförfalskning högst med
straffarbete i två år.
Där någon falskeligen anbringar märke eller annat föremål, som kan tagas för gällande gränsmärke eller varaktigt märke för plan- eller höjdmätning, vattenmärke, fixpunkt eller observationsrör, eller ock flyttar, borttager eller förstör något sådant, dömes, där åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förfalskning av fast märke till straffarbete i högst fyra år. Är brottet att anse som ringa, vare straffet fängelse eller böter.
Försök till brott som i 1 eller 3 § sägs, där det avser urkund varöver gärningsmannen ej äger förfoga, så ock försök till brott som i 4, 5, 7 eller 10 § avses, där brottet ej skulle vara att anse som ringa, samt försök till brott, som i 6 § sägs, straffes efter ty i 3 kap. stadgas.
Där någon, som ådragit sig ansvar enligt detta kapitel för det han framkallat fara i bevishänseende, innan avsevärd olägenhet uppkommit frivilligt avvärjt denna, må straffet nedsättas under vad eljest bort följa å gärningen. Var faran ringa och är brottet icke belagt med strängare straff än fängelse, vare från straff fri.
13 kap.
Var som under laga ed eller försäkran som avgives i eds ställe lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, dömes för mened till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Där mened med hänsyn till omständigheterna vid brottet är att anse som grov, såsom då menedaren har uppsåt att oskyldig må fällas till urbota straff eller att eljest synnerlig skada tillfogas annan, vare straffet straffarbete från och med två till och med åtta år.
Begär någon av grov oaktsamhet gärning som i 1 § sägs, dömes för ovarsam edsaga till fängelse eller böter.
