allmänhet såsom kort, d. v. s. pappersstycken med tryckt eller delvis skriven text. Men även vissa märken av metall och liknande ämnen, t. ex. garderobspolletter, höra hit. Av exemplen lärer framgå att paragrafen i fråga om märken får anses kräva, att de skola ha karaktären av avsiktsurkunder. Därigenom begränsas straffskyddet för ifrågavarande art av märken till vad som med bestämdhet kan anses nödvändigt. Utanför det straffskyddade området falla exempelvis papperslappar allenast upptagande ett nummer, som kunna köpas i den allmänna handeln, detta även om de i det enskilda fallet användas såsom bevismärken.
Såsom sammanfattande beteckning för de i denna paragraf behandlade förfalskningsföremålen har använts ordet urkund. Detta uttryck användes i juridiskt fackspråk understundom med en mycket omfattande innebörd, nämligen såsom namn på samtliga särskilt framställda bevismedel med undantag av mynt och sedlar, alltså ungefär liktydigt med ordet dokument Då emellertid det allmänna språkbruket icke har något bestämt urkundsbegrepp, har kommittén ansett sig oförhindrad att bestämma begreppet så att det omfattar de i denna paragraf straffskyddade föremålen. Med urkunder förstås alltså i förslaget skriftliga handlingar med betydelse som bevismedel, även om de ej blivit särskilt framställda för detta ändamål samt sådana med handlingar nära överensstämmande bevismärken, som avses i denna paragraf.
I gällande lag upptages en särskild bestämmelse om förfalskning av handling som utfärdas av offentlig myndighet i främmande stat, varemot bestämmelserna om enskilda handlingar avse både inländska och utländska sådana. Kommittén har icke funnit några särbestämmelser om utländska urkunder påkallade och de föreslagna bestämmelserna om urkundsförfalskning avse inländska och utländska urkunder utan åtskillnad.
Vad härefter angår det brottsliga förfarandet vid urkundsförfalskning erinras att den gällande rätten vid förfalskning av handlingar i regel uppställer ett sammansatt brottsbegrepp, i det att för straffbarhet "fordras icke blott en förfalskningsåtgärd utan även att det förfalskade skall ha begagnats. Endast beträffande allmänna arkivhandlingar (SL 12: 1) gäller att brottet är fullbordat i och med förfalskningsåtgärden. Detta sammanhänger därmed att beträffande dessa objekt i samma lagrum såsom förfalskning straffas även förstörande, i vilket fall något efterföljande begagnande icke kommer i fråga. Beträffande sådan förfalskning av märken som avses i den nuvarande 7 § skall straff inträda, även om bruk ej blivit gjort av det förfalskade. Den gällande rättens ståndpunkt kan i denna del icke anses tillfredsställande. Det är visserligen uppenbart att i många fall ett inskridande mot en handlingsförfalskning icke kan komma i fråga, förrän det förfalskade blivit begagnat, helt enkelt därför att förfarandet dessförinnan ej blir känt för någon annan än förfalskaren själv. Men lika tydligt är att i många fall ett inskridande på ett tidigare stadium är både möjligt och påkallat. Exempelvis kan nämnas en i stor skala, kanske yrkesmässigt, bedriven förfalskning av pass eller dylika legitimationshandlingar eller ock av sådana värdepapper
