självständiga moment, och att vid vart och ett av dessa kan förekomma missbruk av sådan innebörd, att det bör anses utgöra fullbordad märkesförfalskning. Denna kan naturligen också äga rum efter det att ett behörigt märkningsförfarande förts till slut.
Först nämnes, att någon eftergör värdemärke. I och med att någon framställer ett falskt frimärke, beläggningsstämpel eller liknande märke bör märkesförfalskningen kunna vara fullbordad lika väl som vid motsvarande stadium av t. ex. penningförfalskning. Förekomsten av sådana falska märken, i synnerhet om de framställts i stort antal, kan innebära ett allvarligt avbräck för tilltron till de äkta märkena, åtminstone inom en viss personkrets eller på en viss ort, och betydande risk kan föreligga för att de falska märkena komma till användning för likvider och därvid föranleda ekonomisk skada. I denna punkt företer förslaget, liksom Thyréns utkast (se motiveringen å s. 166), en avvikelse från den gällande rätten, som ej anser märkesförfalskning föreligga förrän ett falskt märke blivit anbragt å ett sådant föremål, för vilket märken av den ifrågavarande arten äro avsedda. Till en sådan begränsning finnes enligt kommitténs mening icke tillräckliga skäl beträffande värdemärken. Vidkommande kontrollmärken bibehålles däremot gällande rätts ståndpunkt till frågan när förfalskningsbrottet är fullbordat. Att tillverka ett fristående kontrollmärke är sålunda enligt förslaget i regel att bedöma allenast såsom en jämlikt 3: 2 straffbar förberedelse till falsk kontrollmärkning.
Med eftergörande är att likställa att någon överflyttar ett märke, som en gång blivit åsatt ett föremål och därmed upphört att rätteligen kunna användas för märkning, till ett annat föremål. Exempelvis överflyttas ett makulerat frimärke från en postbehandlad försändelse till en annan, en kvittenskupong från en postsparbanksbok till en annan, kontrollstämpling från ett föremål av ädel metall till ett annat. I dessa fall är icke någon behörig att använda märkena på nytt och den "förnyade användningen utgör därför en förfalskning (jfr NJA 1944 s. 305). Förutsättning härför är emellertid att märket redan börjat fylla sin funktion med avseende å det föremål, vilket det förut blivit åsatt; att flytta ett frimärke från en ännu icke postbehandlad försändelse till en annan är tydligen icke någon förfalskning. Då den förnyade användningen är brottslig erfordras ofta att det redan använda märket befrias från ett makuleringstecken; detta utgör i och för sig förfalskning. Vid sidan av den hittills berörda gärningsformen upptages eftergörande av kontrollmärkning i de fall där denna icke sker medelst förut existerande självständiga märken. Eftergörandet sker genom att någon å mått, vikt, vara eller annat anbringar sådana tecken som ge sken av att ha tillkommit genom kontrollmärkning av därtill behörig funktionär. Det är utan betydelse om förfalskaren använt en stamp eller annat redskap. som kommer till användning vid behörig märkning, eller om han anbragt tecknen på annat sätt, kanske för hand med sådana enkla hjälpmedel som en vanlig penna eller kniv. Det som föranleder att märkningen är eftergjord och fördenskull falsk är att den icke utförts av därtill behörig person. Om en
