13 KAP.
I 13 kap. SL behandlas menedsbrottet.
Enligt förslaget inledes kapitlet med en straffbestämmelse avseende detta brott. Därefter följer, utan motsvarighet i gällande lag, en bestämmelse om straff för den som av grov oaktsamhet begår sådan gärning som, om den varit uppsåtlig, skulle bestraffas såsom mened. Detta oaktsamhetsbrott har åsatts beteckningen ovarsam edsaga. Emedan nya rättegångsbalken öppnar möjlighet att höra part i rättegång under sanningsförsäkran, har i 3 §, avsedd att sättas i tillämpning först då nya rättegångsbalken träder i kraft, upptagits ett straffstadgande för uppsåtlig eller grovt oaktsam osann partsutsaga under sådan försäkran. Såsom 4 § följer en bestämmelse om straffmildring eller straffrihet i vissa fall, då utsaga som avses i någon av de föregående paragraferna rör sådant varom uppgiftslämnaren ägt vägra yttra sig eller som är av liten eller ingen betydelse för saken.
I de närmast följande paragraferna ha upptagits bestämmelser avseende falskt åtal och närstående brott, vilka nu behandlas i SL 16: 1–6. Även Thyrén har i sitt utkast (V. II. I) sammanfört dessa brott med menedsbrottet. Enligt hans mening äro nämligen alla de nämnda brotten att uppfatta såsom brott mot statens judiciella funktion. För kommittén har varit avgörande att brotten innefatta utsagor. Falskt åtal och falsk angivelse eller anmälan äro, även om egentligt bevisvärde icke tillmätes dem, dock ägnade att läggas till grund för ett förfarande av myndighet för utredning angående beskyllningens riktighet och förete därför sådan likhet med mened och osann partsutsaga, att det synes naturligt att brotten behandlas i samma kapitel. I 5 § upptages sålunda en bestämmelse om ansvar för uppsåtligt falskt åtal. Den som utan att göra sig skyldig till sådant brott väcker åtal ehuru han icke har sannolika skäl därtill straffas enligt 6 § för obefogat åtal. Falsk angivelse nämnes ej uttryckligen i den föreslagna lagtexten, men i stället straffbelägges i 7 § såsom falsk tillvitelse att någon för allmän åklagare, polismyndighet eller annan myndighet, som har att sörja för att lagöverträdare befordras till ansvar, sanningslöst tillvitar annan brottslig gärning, föregiver besvärande omständighet eller förnekar friande eller mildrande omständighet. I viss utsträckning omfattar denna paragraf även gärning som förövas av oaktsamhet. Brottsbeteckningen är i sådant fall obefogad tillvitelse. I samband med att en del av nuvarande 16 kap. överföres till 13 kap. och underkastas de nämnda förändringarna föreslås, att bestämmelsen i SL 16: 14 med något ändrad avfattning flyttas till 6: 3.
I 8 § behandlas det fall att någon genom osann utsaga varom förut i kapitlet förmälts framkallat fara för att annan skall bliva oskyldigt åtalad eller dömd eller eljest lida avsevärt förfång utan att likväl själva utsagan är straffbar. Straff stadgas för uppgiftslämnaren, där han underlåter att till faran: avvärjande göra vad skäligen kan begäras.
