straffarbete i sex år till böter. Med angivelse likställes enligt SL 16: 2 att, for att ådraga annan straff, mot honom falskeligen förebringa besvärande omständigheter så att åtal vid domstol därå följer eller att, i avsikt att komma tilltalad person på straff, undanröja bevis för hans oskuld eller mot honom falskeligen förebringa besvärande omständigheter. I SL 16: 3 stadgas straffskärpning för det fall alt åtal skett och haft till följd att oskyldig blivit dömd och fått helt eller delvis undergå straff. Även det skärpta straffet har gjorts beroende av straffet för den oskyldige och varierar mellan straffarbete på livstid och böter. Enligt SL 16: 5 inträder viss straffskärpning också där åtalet eller angivelsen lett till häktning. För åtal eller angivelse som skett av obetänksamhet och utan argt uppsåt samt för angivelse varå åtal ej följt stadgas i SL 16: 4 lägre straff. Finnes den som åtalat eller angivit ha haft sannolika skäl därtill, går han enligt SL 16: 6 fri från straff.
Thyrén har i sitt utkast (VIII 5–11 §§) föreslagit ett straff av fängelse i högst ett år för den som falskeligen angiver annan för brott; där omständigheterna äro mildrande, är straffet enligt hans utkast allenast böter. Sker åtal i följd av sådan angivelse eller åtalar man falskeligen annan för brott, följer enligt Thyréns utkast fängelse eller, där omständigheterna äro mildrande, böter. Skedde åtal eller angivelse av oaktsamhet, är straffet enligt utkastet böter eller fängelse i högst sex månader. Ledde gärningen till häktning, må straffet ej sättas lägre än till 50 dagsböter. Slutligen upptaget utkastet även en bestämmelse om straffrihet för den som haft sannolika skäl till åtal eller angivelse. Den högst avsevärda sänkning av straffsatserna i jämförelse med gällande lag som Thyrén sålunda föreslagit motiverar han med att ingen dömes blott på angivelse eller åtal. Den verkliga faran för att oskyldig skall bliva straffad inträder enligt honom först genom att falsk bevisning kommer till. De anförda bestämmelserna kompletteras därför i utkastet med ett stadgande, enligt vilket den, som i syfte att oskyldig person må bliva tilltalad eller dömd till straff falskeligen mot honom förebringar besvärande omständigheter eller undanröjer bevis för hans oskuld, skall dömas till fängelse i minst ett år eller till tukthus i högst åtta år, samt ett stadgande, enligt vilket sådan gärning, om den begås av oaktsamhet. bestraffas med fängelse i högst två år eller med böter.
I motsats till Thyrén anser kommittén, att falskt åtal bör liksom enligt gällande rätt vara belagt med strängt straff, där det brott åtalet avser är av svårare beskaffenhet. Låt vara att risk för fällande dom icke föreligger med mindre bevisning tillkommer, att uppsåtligen väcka åtal mot en oskyldig och därmed igångsätta ett brottmål mot honom är ändock, även om ingen osann bevisning förebringas, en grov kränkning mot honom och därtill ett vilseledande av statens rättsskipande myndigheter, som därigenom komma att medverka till kränkningen. Det är även att märka, att den av Thyrén föreslagna bestämmelsen om straff för den, som falskeligen förebringar besvärande omständigheter eller undanröjer bevis för att få oskyldig dömd till straff, icke är tillämplig där falskt åtal utföres med åberopande av besvärande omständigheter som i och för sig äro sanna. Det kan lätt inträffa.
