förebragt eller kan med visshet förutses. Ej heller äger den som anställt falskt eller obefogat åtal åberopa paragrafen, om han återkallat sin ansvarstalan emedan han under målets gång kommit till insikt om att den eljest komme att ogillas.
Verkan av åtgärden är, att straffet må nedsättas till lägst det allmänna bötesminimum eller, under vissa förutsättningar, att straffet helt bortfaller. Det sistnämnda är händelsen, där dels brottet är belagt högst med fängelse, något som gäller t. ex. om falskt åtal i ringa fall och om ovarsam edsaga, dels faran för olägenhet av brottet var ringa. Allmän åklagare bör ej väcka åtal för brott, som han finner böra lämnas straffritt enligt denna bestämmelse.
En särskild fråga är, huruvida den som på straffbart sätt medverkat till ett brott varom förmäles i 13 kap. skall äga åtnjuta straffminskning eller straffrihet på grund av att gärningsmannen rättat felet. Enligt nuvarande rätt, som i SL 13: 6 straffbelägger försök till anstiftan av mened, torde gälla, att straffminskning enligt SL 13: 3 icke kommer anstiftare till del. Det vore nämligen föga rimligt om en handling, som åsyftar anstiftande av mened, skulle bedömas strängare då något menedsbrott ej alls kommit till stånd än för den händelse falsk utsaga på ed avgivits men utan anstiftarens föranstaltande återkallats. Denna ståndpunkt intager även förslaget. Försök till anstiftan av mened bestraffas visserligen enligt förslaget icke på annat sätt än såsom förberedelse enligt 3: 2, varför ståndpunkten icke kan härledas genom en sådan slutledning som den nyss anförda. I 3: 3 andra stycket i förslaget stadgas emellertid angående medverkansansvar, att envar medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Det torde därav framgå, att sådana på den personliga straffbarheten inverkande omständigheter som de i förevarande paragraf angivna icke böra tillmätas betydelse för annan medverkande än den hos vilken de föreligga. Att en gärningsman åtnjuter straffminskning eller straffrihet enligt förevarande paragraf skall därför icke inverka på annan medverkandes straffbarhet. Däremot är det möjligt, att en anstiftare genom att frivilligt rätta det fel som begåtts kan komma i åtnjutande av det mildare bedömandet enligt paragrafen oavsett huruvida gärningsmannen gjort sig förtjänt av detta.
14 KAP.
Detta kapitel hör till dem som icke upptagits till revision i nu förevarande sammanhang. Frånsett 19–21 §§ handlar nämligen kapitlet uteslutande om brott mot person. I vissa paragrafer föreslås dock smärre följdändringar.
Som följd av att den nuvarande delaktighetsläran enligt förslaget skall försvinna ur 3 kap. bör i stället för om delaktighet här talas om
