Den här sidan har korrekturlästs
377
Förgöring
19: 7

stora skador som kunna åstadkommas exempelvis genom spridande av en insekt sådan som nunnan.

Brottsbeskrivningen ansluter sig nära till 5 §. Som förgiftande eller infekterande av vatten och annat ofta innebär fara för såväl människor som djur och då bör bestraffas uteslutande enligt 5 §, har åstadkommande av sådan primäreffekt dock ej uttryckligen nämnts i förevarande paragraf; detta har föranlett en viss olikhet i avfattningen av de båda paragraferna. Även beträffande förevarande paragraf gäller emellertid, att brottet består i åstadkommande av en primäreffekt som innebär allmän fara. Det torde vara uppenbart, att det ej är fråga om sjukdom med allenast obetydliga skadeverkningar. Liksom enligt 5 § kräves uppsåt omfattande såväl primäreffekten som faran. Att utrotande av skadedjur eller skadeväxter genom förgiftning eller dylikt under erforderliga försiktighetsmått ej är straffbart har ansetts vara tydligt utan uttryckligt stadgande därom.

I paragrafen har icke upptagits någon motsvarighet till bestämmelsen i SL 19: 17 om ansvar för överträdelse av föreskrifter, som äro givna till förekommande eller hämmande av kreatursjukdom. För sådan överträdelse, varigenom framkallas allmän fara för djur eller växter, stadgas emellertid ansvar i 8 §.

Som namn på brottet föreslår kommittén förgöring. Om förgörning genom förgift talar 1734 års lag för att beteckna giftmord, och lagen talar även om att havande kvinna förgör eller fördriver sitt foster och om att någon dräper eller förgör sig själv. Att förgöra är tydligen enligt språkbruket i 1734 års lag att utsläcka liv annorledes än genom att dräpa. Det torde ej finnas skäl att anse ordet tillämpligt blott i fråga om människor. Då det gällt att finna ett namn för nu ifrågavarande brott, har det förefallit kommittén möjligt att använda ordet förgöring, vilket för nutida svenskar endast torde ha en vag betydelse och lätt torde kunna vinna burskap i det allmänna språkbruket såsom teknisk term för detta brott.

Straffet, som enligt gällande lag för spridande av kreaturssjukdom eller allmänfarligt förgiftande av kreatursfoder m. m. är straffarbete från och med två till och med sex år, har ansetts kunna för normalfall sättas till högst straffarbete i två år och för grova fall till straffarbete i högst sex år. Som exempel på fall där grov förgöring kan anses föreligga ha i lagtexten, i analogi med vad som skett i 5 §, upptagits, att gärningen sker med uppsåt att skada och att egendom av betydande värde utsättes för fara.

Till sist må framhållas, att ehuru skadegörelse föreligger om annans djur eller växter komma till skada och uppsåtet omfattar att sådan skada sker, förevarande paragraf liksom de föregående i kapitlet utesluter tillämpning av bestämmelserna angående skadegörelse i 24 kap. i förslaget.


8 §.

Såsom framhållits vid de föregående paragraferna i kapitlet, erfordras för straffbarhet enligt dem, att de objektiva förutsättningarna för ansvar äro täckta av uppsåt. Enligt vissa av paragraferna kräves också, att en primäreffekt av visst slag uppkommit. För att mordbrand skall föreligga fordras sålunda att brand uppstått och för härverk att explosion, översvämning, ras,