kunna vara att tillämpa i konkurrens med paragrafen. Det är nämligen tydligt, att den, som uppsåtligen förövar skadegörelse och genom sin gärning ouppsåtligen men oaktsamt framkallar sådan fara varom paragrafen handlar, icke blir tillräckligt straffad genom tillämpning allenast av denna paragraf.
Kommittén föreslår vidare, att det i 4 § upptagna brottet sabotage göres straffbart även i oaktsamhetsfall. Emedan detta brott icke såsom mordbrand och härverk förutsätter en uppsåtligen framkallad primäreffekt, erfordras här icke såsom beträffande dessa brott en kompletterande bestämmelse avseende också vissa uppsåtliga fall. I andra punkten i förevarande paragraf har därför stadgats ansvar för den som av oaktsamhet gör gärning som i 4 § sägs.
Kommittén har icke ansett sig böra föreslå, att även framkallande av allmän fara genom utspridande av gift varom stadgas i 5 och 7 §§ bestraffas i oaktsamhetsfall. För överträdelse av giftstadgan finnes straff utsatt i denna stadga, och om gärningsmannen vållar skada å människa genom överträdelsen eller uppsåtligen orsakar skada å annans djur kan ansvar inträda jämlikt 14 kap. SL eller 24 kap. i förslaget. Under sådana förhållanden torde det vara tillräckligt att i förevarande sammanhang bestraffa utspridande av gift allenast i den utsträckning som följer av 5 och 7 §§. Det synes alltför strängt att såsom i SL 14: 20 stadga särskilt högt straff för sådan överträdelse av försäljningsföreskrifter beträffande gift, som får till följd att människa dör eller lider svår kroppskada. Av motsvarande skäl torde det icke vara erforderligt att upptaga någon bestämmelse om ansvar för oaktsamt framkallande av allmän fara genom försäljning av skadliga livs- eller läkemedel.
Vad åter angår överförande eller spridande av smittosam sjukdom, vilken gärning om den sker uppsåtligen behandlas i 5–7 §§, torde en oaktsamhetsbestämmelse vara motiverad. Svårigheten att avgöra, huruvida inträffade fall av smittosam sjukdom orsakats av viss överträdelse av säkerhetsföreskrifterna i epidemilagen den 19 juni 1919, epizootilagen den 12 april 1935 eller annorstädes, medför, att bestämmelserna i 14 kap. SL och 24 kap. i förslaget icke i samma utsträckning som beträffande förgiftning stå till buds för att bestraffa överträdelser av dessa föreskrifter. Det är likväl av synnerlig vikt att sådana överträdelser av dessa föreskrifter, varigenom framkallas allmän fara för människors liv eller hälsa eller för djur eller växter, stå under betryggande straffsanktion. I andra punkten av förevarande paragraf har därför upptagits ett stadgande om straff för den, som överträder föreskrift till förebyggande eller hämmande av smittosam sjukdom bland människor, djur eller växter och därigenom av oaktsamhet framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa eller för djur eller växter som ej tillhöra honom själv. På grund av att det finnes jämförelsevis ingående säkerhetsföreskrifter mot spridande av sjukdom synes straffbarheten här kunna begränsas till fall där en föreskrift överträtts, ehuru någon motsvarande begränsning icke ansetts kunna göras i första punkten. Som exempel på överträdelser som kunna vara att bestraffa enligt bestämmelsen
