i gällande rätt, varigenom en del sådana fall bliva straffbara endast såsom skadegörelse. Härtill återkommer kommittén vid 8 §.
Såsom anförts vid 19 kap. äro bestämmelserna om skadegörelse icke tillämpliga på gärningar, som äro alt straffa enligt nämnda kapitel såsom uppsåtligt allmänfarligt brott.
I denna paragraf behandlas under namn av åverkan dels den lindrigaste svårhetsgraden av det i 1 § beskrivna skadegörelsebrottet, dels ock vissa tillgreppsbrott å skog eller mark.
Vid bedömande huruvida skadegörelse är att anse som ringa skola, liksom vid gränsdragningen mellan exempelvis stöld och snatteri, samtliga omständigheter vid brottet beaktas. Särskilt skall beaktas, om skadan var obetydlig. Såsom åverkan kan bedömas både fullständigt förstörande av en föga värdefull sak och sådant partiellt skadande som blott medför obetydlig värdeminskning. Det förutsättes emellertid för straffbarhet, att skadegörelse i den i 1 § angivna meningen föreligger. Åstadkommes intet men eller endast ett rent tillfälligt sådant, kan varken skadegörelse eller åverkan anses föreligga. Att skriva eller rita eller anbringa anslag eller märke på prydnadsföremål, vägg, träd eller annat innefattar åverkan endast om det medför en varaktig försämring i fråga om skönhetsvärde eller värde i övrigt. Att smutsa ned eller besudla ett föremål är icke åverkan, om smutsen eller besudlingen utan svårighet kan avlägsnas.
Bestämmelserna om skadegörelse överhuvud och alltså även om åverkan äro tillämpliga å såväl lösa saker som fastigheter. Såsom vid kapitelrubriken framhållits finnas för närvarande i SL 24 kap. vissa bestämmelser om skadegörelse å fast egendom, vilka enligt förslaget skola upphävas. De allmänna bestämmelserna om skadegörelse kunna därefter tillämpas på sådana förfaranden som att svedja eller verkställa torv- eller ljungbränning, att fälla, syra eller bläcka träd eller bryta eller nedkasta annans hägnad eller grind. Att skadegörelse riktar sig mot fast egendom medför icke i och för sig att åverkansbestämmelsen skulle tillämpas i större utsträckning än eljest, utan skadegörelsebrottets alla grader kunna komma i fråga enligt vanliga regler. I andra stycket av förevarande paragraf upptages emellertid ett stadgande om tillämpning av åverkansbestämmelsen, men icke av skadegörelsebestämmelserna i övrigt, på vissa brott som i gällande lags mening äro åverkan men som icke i och för sig innefatta skadegörelse.
Enligt SL 24: 3 och 4 skall tillgrepp av vissa naturprodukter bestraffas som åverkan. I SL 24: 3 nämnes att någon tager ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda av växande träd. Tillgrepp härav skall bestraffas som åverkan endast om värdet av det tillgripna ej går över 30 kr.; eljest skall, såsom vid 20: 8 framhållits, SL 20 kap. tillämpas. Enligt SL 24: 4 skall tillgrepp av vindfälle eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller berett är, straffas som åverkan oavsett det tillgripnas värde. Enligt SL 24: 6 och 7 skall även en delägare eller brukare som tillägnar sig något av
