vad i 3 eller 4 § angives, oavsett dess värde, straffas för åverkan; på en förvaltare torde däremot de allmänna förskingringsbestämmelserna vara att tillämpa.
Enligt förslaget skola särbestämmelserna om åverkan å fast egendom såtillvida bibehållas, att den som å skog eller mark olovligen tager något av vad nyss uppräknats skall straffas för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet är att anse som ringa. Vid ringa brott likställas alltså sådana fall som endast innefatta skadegörelse å skogen eller marken och sådana i vilka gärningsmannen tillägnar sig något. Är brottet icke ringa, måste man däremot på vanligt sätt skilja mellan skadegörelse- och tillgreppsfall. I de förra fallen bliva bestämmelserna om skadegörelse och grov skadegörelse att tillämpa. För tillgreppsfallen åter gälla, såsom 20: 8 i förslaget utvisar, bestämmelserna om stöld och grov stöld eller, såvitt angår delägare, bestämmelserna om bodräkt och grov stöld. Tillämpning av snatteribestämmelsen är utesluten; åverkan har såvitt dessa produkter angår trätt i stället för snatteri. Huruvida ett brott är åverkan eller stöld bestämmes enligt förslaget efter samma grunder som om snatteri eller stöld föreligger. Ehuru den tidigare snatterigränsen efter 30 kronors värde, vilken hittills bibehållits i SL 24: 3, nu skall övergivas även som åverkansgräns, bör dock avseende tydligen främst fästas vid det tillgripnas värde. Därjämte förtjänar beaktas, om försäljningssyfte föreligger eller ej. Om någon tillgriper naturprodukter för att sälja dem torde, åtminstone om det sker vanemässigt, tillämpning av stöldansvar ligga närmare till hands än eljest.
Den föreslagna bestämmelsen om att tagande av naturprodukter i vissa fall skall bedömas som åverkan avser att för ringa brott åsidosätta gränsdragningen ej blott mellan skadegörelse- och stöldfall utan även mellan skadegörelse- och förskingringsfall. Ansvar för åverkan bör ådömas en brukare, förvaltare eller annan innehavare, om han från den fastighet han besitter tillägnar sig något sådant och brottet är ringa. I svårare fall kan ansvar för förskingring eller grov förskingring ådömas; tillämpning av bestämmelsen om undandräkt är däremot utesluten.
I SL 24: 3 stadgas ansvar jämväl för den som olovligen fäller. syrer eller bläcker träd å annans skog eller mark i uppsåt att trädet eller något därav sig eller annan tillägna eller olovligen tager där växande gräs eller torv. I denna del saknar stadgandet annan motsvarighet i förslaget än att tagande av växande träd jämställts med tagande av ris, grenar m. m. från växande träd. I övrigt skola de angivna gärningarna bedömas efter allmänna regler. Vad angår tillgrepp av växande gräs eller torv synes det motiverat av dessa naturprodukters värde under nutida förhållanden att tillgrepp därav liksom tillgrepp av kulturprodukter bestraffas såsom stöld eller snatteri.
Av den i andra stycket bibehållna uppräkningen av naturprodukter vilkas tagande är förbjudet bör liksom hittills slutas, att det är lovligt att tillägna sig andra jämförliga naturprodukter, såsom vilda bär, blommor och svampar. I uppräkningen föreslår kommittén inga förenklingar eller
