redogörelse lämnats i motiven till 2: 15 i förslaget, dels uppställande av särskilda ämbetsbrott antingen utan motsvarighet inom de allmänna brotten eller såsom kvalifikation av sådant brott. På grund av ämbetsstraffens uppgift icke blott såsom straff utan även såsom skyddsåtgärd för att ur tjänsten avlägsna olämpliga eller ovärdiga ämbetsmän ha bestämmelserna i 25 kap. ursprungligen omfattat jämväl den tillämpning av ämbetsstraff som förekommit vid allmänna brott "utom tjänsten", d. v. s. allmänna brott i andra fall än då brottet kvalificerats såsom ämbetsbrott (SL 25: 20 i lydelsen före lagen den 5 juni 1936). Samtidigt ingick emellertid förlust av tjänst eller annan allmän befattning utanför ämbetsstraffets ram såsom led både i den mera omfattande påföljden förlust av medborgerligt förtroende som tillämpades intill år 1918 och i den mera begränsade påföljd som förekom från nämnda år intill år 1937 och betecknades påföljd enligt SL 2: 19. När sistnämnda påföljd genom lagen den 5 juni 1936 upphävdes, utvidgades den generella regeln om ämbetsstraff vid allmänna brott i 25: 20 första stycket och överflyttades till SL 2: 18 och i lagrummet kvarstod endast en speciell regel om sådant straff vid vissa sedlighetsbrott av lärare ("ämbetsman till vars ämbete hörer att undervisa eller uppfostra ungdom"). Dylika speciella regler om ämbetsstraff vid vissa allmänna brott ha senare meddelats även i andra lagrum (SL 8: 31, den numera upphävda lagen den 14 juni 1940 angående upplösning av vissa sammanslutningar m. m. 3 §).
Thyréns utkast år 1928 (V. II) upptager i likhet med då gällande rätt i kapitlet om ämbetsbrott även bestämmelser om ämbetsstraff vid allmänna brott. Det föreslås där en utvidgad tillämpning av ämbetsstraffen, så att dessa kunna användas fakultativt även vid fängelse och arrest, om brottet det förtjänar eller hänsyn till ämbetet det kräver (19 §).
Kommittén[1] har utgått ifrån att 25 kap. i princip bör upptaga samtliga bestämmelser om tillämpning av ämbetsstraff samt att förty de generella reglerna angående dessa straff såsom påföljd av allmänna brott utanför ämbetsbrotten böra överföras från SL 2: 18 till 25 kap. På grund därav innebär förslaget, att förstnämnda lagrum upphäves samt att nya bestämmelser i detta ämne upptagas i 25: 7.
Beträffande innehållet av de sålunda föreslagna bestämmelserna kan förutskickas att ämbetsstraffen här äro motiverade väsentligen såsom skyddsåtgärd för den offentliga tjänstens integritet. Enligt de grundsatser som angivits vid redogörelsen för ämbetsstraffen i motiven till 2 kap. erfordras därför intet ersättningsstraff för det fall, att ämbetsmannen lämnat sin tjänst. Å andra sidan bör ämbetsstraffet, så snart det tillämpas, principiellt ingå i en gemensam straffmätning och beaktas vid bestämmande av det allmänna straffet.
Jämte det att ämbetsstraff användes såsom skyddsåtgärd vid allmänna brott vilkas straff bestämmas enligt eljest tillämpliga föreskrifter i strafflagen eller i andra författningar har förslaget, såsom angivits i motiven till 2 kap., bibehållit ämbetsstraff såsom egentligt straff i stället för eller i förening med
- ↑ Jfr till det följande Wetter, Ämbetsstraffen i ny lagstiftning, i Festskritt tillägnad Thore Engströmer, 1943, s. 213 f.
