SL 11: l3 a, motsvarande 15: 30 i förslaget, vilket brott, om det förövas av posttjänsteman i tjänsten. måste kunna beivras mera effektivt än enligt det allmänna straffbudet. Då straffbuden för sådana ringare brott icke alltid kunna i fråga om åtal och straff anpassas jämväl till den kvalifikation som undantagsvis föreligger då brottet äger samband med offentlig tjänst, har kommittén föreslagit att tillgodose denna kvalifikation genom ett generellt stadgande i 8 §. Enligt detta skall allmänt brott av ämbetsman vilket tillika innefattar brott mot tjänsteplikt dels städse kunna åtalas av allmän åklagare dels kunna bestraffas enligt en skärpt latitud med maximum av fängelse i två år, ändå att den ordinära latituden stannar vid böter eller lägre fängelsestraff. Sambandet med tjänsten har här bestämts på samma sätt som vid beskrivningen av tjänstefel i allmänhet i 5 §, nämligen genom en fordran att ämbetsmannen åsidosatt sin tjänsteplikt. Vad detta innebär i jämförelse med den äldre rättens rekvisit "i ämbetet" behandlas i den speciella motiveringen.
Med tillämpning av dessa grunder har åt 25 kap. i förslaget givits följande uppställning. I 1–6 §§ behandlas ämbetsbrotten i inskränkt bemärkelse. Straffbestämmelserna angående denna brottsgrupp ha begränsats till självständiga ämbetsbrott, d. v. s. gärningar vilka sakna motsvarighet inom de allmänna brotten i eller utanför strafflagen. I 1–5 §§ beskrivas de särskilda brotten och en för dem gemensam straffmätningsregel gives i 6 §. I 7 § upptagas bestämmelser om ämbetsstraff såsom skyddsåtgärd vid allmänna brott av ämbetsmän, i vilket avseende genomförts en enhetlig reglering beträffande dessa brott, oavsett om de äga samband med tjänsten eller sakna sådant samband. 8 § innehåller särbestämmelser angående åtalsrätt och skärpning av det allmänna straffet i fråga om ämbetsmäns allmänna brott i sådant samband med tjänsten, att ämbetsmannen genom brottet åsidosatt sin tjänsteplikt.
Av återstående lagrum i kapitlet innehåller 9 § en regel om sammanträffande av straff enligt allmän lag och disciplinstraff, vilken saknar motsvarighet i nuvarande lag. 10 § motsvarar nuvarande 25: 19; den avsättning av bortovarande ämbetsman som där stadgas har icke straffrättslig karaktär men har bibehållits såsom ofrånkomlig konsekvens av oavsättlighetsprincipen i grundlagen. I 11 § har tillfogats en ny bestämmelse om fleras medverkan till ämbetsbrott. Slutligen innehåller 12 § i likhet med nuvarande 25: 22 bestämmelser om den personkrets av ämbetsmän och likställda offentliga funktionärer å vilken kapitlet är tillämpligt.
Denna paragraf och 5 § innehålla de grundläggande bestämmelserna om generella ämbetsbrott och motsvara SL 25: 16 och 17.
Såsom gemensamt kännetecken på dessa brott angives i nuvarande lag att ämbetsman "i sitt ämbete" antingen uppsåtligen begår förbrytelse (16 §) eller visar vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet (17 §). Med uppsåtlig förbrytelse i ämbetet likställes att ämbetsman uppsåtligen underlåter sin ämbetsplikt. Sambandet med tjänsten beskrives således vid uppsåtlig
