Den här sidan har korrekturlästs
406
Tjänstemissbruk.
25: 1

ovisshet på ett enkelt sätt undanröjas för framtiden genom att i instruktion eller eljest meddela uttrycklig föreskrift.

Beträffande förhållandet mellan de generella ämbetsbrotten och disciplinära straffbestämmelser är att märka, att de generella ämbetsbrotten enligt förslaget bestå i åsidosättande av tjänsteplikt men att tillvaron av en tjänsteplikt kan framgå av en disciplinär bestämmelse. Den i ett flertal generella disciplinbestämmelser särskilt tillagda klausulen, att tjänsteman som lägger hinder i vägen för tjänstens punktliga fullgörande genom nedläggande av arbetet eller genom otillbörligt fördröjande av arbetet eller som inför samlade befattningshavare vid verket uppmanar till sådan handling skall anses därigenom ha gjort sig skyldig till sådant tjänstefel av svårare beskaffenhet därå avsättning kan följa, medför exempelvis, att de här beskrivna handlingarna bliva hänförliga till ämbetsbrott enligt 1 eller 5 § i förslaget. I regel äro emellertid de disciplinära straffbestämmelserna avfattade i mera obestämda och allmänna uttryckssätt än beskrivningen av de generella ämbetsbrotten i strafflagen och giva då icke heller någon ledning för att bestämma innehållet av dessa. Därjämte måste beaktas att disciplinstraffen i viss utsträckning – liksom ämbetsstraffen – fullgöra uppgiften att värna om tjänstens integritet genom att ingripa mot eller från tjänsten avlägsna olämpliga befattningshavare. Särskilt framträder denna innebörd hos de längre gående disciplinära bestämmelser som pläga givas angående ickeordinarie befattningshavare och bland annat innehålla, att en sådan kan skiljas från tjänsten på grund av klandervärt uppförande eller ådagalagd olämplighet. Meningen är därvid icke att tillskapa några särskilda tjänsteåligganden för de icke-ordinarie befattningshavarna utöver dem som gälla för de ordinarie utan allenast att beträffande de förra öppna en längre gående möjlighet att från fortsatt tjänstgöring avstänga olämpliga personer enligt förvaltningsmyndighetens fria bedömande. På grund av dessa förhållanden giva de disciplinära straffbestämmelserna endast i begränsad utsträckning någon ledning för att bedöma innehållet av en befattningshavares tjänsteplikter och därmed tillämpligheten av 1 och 5 §§ i förslaget.

Den för de generella ämbetsbrotten gemensamma förutsättningen att ämbetsman åsidosätter sin tjänsteplikt är i 5 § direkt uttalad i lagtexten. I 1 § framgår motsvarande fordran av brottsbeskrivningens uttryck att ämbetsmannen missbrukar sin ställning genom att företaga eller underlåta tjänsteåtgärd.

I inledningen till kapitlet har utvecklats att i förslaget ämbetsbrotten i inskränkt mening endast omfatta självständiga ämbetsbrott och icke allmänna brott i samband med offentlig tjänst. För de generella ämbetsbrottens del innebär detta en mycket betydande begränsning i jämförelse med brotten enligt SL 25: 16 och 17. Från 1 och 5 §§ äro uteslutna alla sådana fall, då ämbetsmannen genom att föröva ett allmänt brott åsidosatt sin tjänsteplikt. I lagtexten uttryckes denna begränsning genom att undantaga gärningar som eljest äro särskilt belagda med straff, varvid i 1 § såsom praktiskt viktiga exempel tillfogats vissa brottstyper inom förmögenhetsbrotten där