alltså motsvarande tillämplighet med avseende å bestämmelserna i förslagets 25 kap., däribland även den generella bestämmelsen om tjänstefel i 5 §.
Vid sammanträffande mellan domstolsförfarande och disciplinärt förfarande kommer även enligt förslaget dubbelbestraffning att vara utesluten, såvida domstolsförfarandet gått förut. Förslagets 7 § innebär visserligen, att ämbetsstraff på grund av allmänt brott skall kunna av domstol ådömas i större omfattning än för närvarande, i det att även brott som förskylla fängelse eller böter kunna medföra ämbetsstraff för det fall att ämbetsmannen genom brottet visat sig vara ovärdig eller eljest uppenbarligen icke skickad att utöva ämbetet. En av domstol härutinnan verkställd prövning kommer emellertid på sätt förut framhållits att utgöra hinder för förvaltningsmyndighet att därefter ålägga disciplinstraff, och något sammanträffande av ämbetsstraff och disciplinstraff såsom påföljd av samma gärning förekommer därför i detta fall icke.
Därest domstol sakfällt en ämbetsman för allmänt brott men icke prövat frågan om ämbetsstraff såsom påföljd av brottet, är däremot förvaltningsmyndighet oförhindrad att enligt de generella föreskrifterna om klandervärt uppförande eller liknande ålägga disciplinär bestraffning även i form av avsättning eller suspension. Genom bestämmelsen i 2: 17 i förslaget öppnas visserligen en förut icke befintlig möjlighet att efter en straffdom vid domstolen föra särskild talan om avsättning eller suspension från en befattning vartill den dömde före domen blivit förordnad eller vald. Lika litet som eljest kan emellertid här blotta möjligheten till ett domstolsförfarande begränsa förvaltningsmyndighets behörighet att tillämpa disciplinär bestraffning. Bestämmelsen medför alltså i detta avseende ingen annan verkan än att disciplinförfarande är uteslutet, sedan särskild talan enligt bestämmelsen blivit förd.
Då sammanträffande uppkommer därigenom att ett tjänstefel först blivit föremål för disciplinär beivran och därefter åtalas vid domstol, kan det enligt kommitténs mening icke ifrågasättas att låta disciplinförfarandet eller ens ålagd disciplinär bestraffning utgöra hinder mot åtal eller prövning av ansvarsfrågan vid domstol. Det är nämligen en viktig garanti för rättssäkerheten, att domstols bedömande av ett ämbetsbrott icke begränsas av vidtagna disciplinära åtgärder från förvaltningsmyndighets sida. Då den dubbelbestraffning, som därigenom kan uppkomma, i gällande rätt gjort sig alltmer praktiskt kännbar och enligt förslaget kan förväntas komma att ytterligare aktualiseras, har kommittén ansett angeläget att på annat sätt förebygga densamma. Detta synes kunna ske därigenom, att beslut om disciplinärt ansvar principiellt bringas att återgå för den händelse ämbetsmannen för samma förseelse dömes till straff enligt 25 kap. En bestämmelse därom har sin plats i strafflagen och upptages i förevarande paragraf.
För att genomföra en återgång av beslutet om disciplinär bestraffning stadgas till en början att beslutet skall vara förfallet. Någon verkställighet därav skall alltså icke vidare äga rum. Om verkställighet redan skett, helt eller delvis. kan i fråga om mistning av lön eller böter återgång genomföras medelst
