Vad först beträffar statens tjänstemän framgår av förarbetena till strafflagen[1] att någon begränsning på grund av tjänstens grad, motsvarande din i dåtida instruktioner genomförda skillnaden mellan tjänstemän och betjänte, icke varit avsedd. A andra sidan omfattar bestämmelsen uppenbarligen icke all statlig och kommunal verksamhet för vars utförande en tjänst blivit organiserad. Gränsen nedåt för ämbetsansvaret har under utvecklingen i rättspraxis kommit att bestämmas huvudsakligen av två ledande synpunkter. För det första har ämbetsansvar icke ansetts föreligga då en tjänst uteslutande innefattar osjälvständig verksamhet såsom arbetare eller biträde i arbete under annans ledning eller biträde på expedition eller i liknande göromål. Såsom exempel kunna anföras fast anställd civilarbetare vid flottan (NJA 1942 s. 356) , vaktmästare vid folkskola (RÅ 1929 s. 93) och vid kyrka (NJA 1936 s. 55), sjuksköterskebiträde (under det att sjuksköterska ansetts underkastad ämbetsansvar, NJA 1931 s. 377) och eldare (under det att maskinist hänförts under 25 kap., arbetsdomstolens dom 1939 nr 7 och NJA 1934 s. 455). För det andra har tjänst med osjälvständig verksamhet likväl ansetts grunda ämbetsansvar, då verksamheten antingen innefattar någon offentlig maktutövning eller inom kommunikationsverken angår förhållandet till allmänheten. Sålunda har ämbetsansvar tillämpats å exekutionsbetjänt (NJA 1905 s. 335 och 1929 s. 584) och polisman (NJA 1929 s. 402 och 1932 s. 361), vid postverket å postvaktbetjänt (NJA 1903 s. 436), genom kontrakt antagen lantbrevbärare (NJA 1913 s. 145) och brevbärarbiträde (NJA 1943 s. 26) samt vid statens järnvägar å stationskarlar och stationskarlsaspiranter (NJA 1918 s. 334). Såsom tjänst i stat eller kommun betraktas i detta sammanhang hela den befintliga tjänsteorganisationen vilkens omfattning framgår av organisatoriska föreskrifter, såsom instruktioner, avlöningsreglementen, personalförteckningar och särskilda beslut. Det är utan betydelse, om tjänsten är ordinarie, extraordinarie eller extra, om den är organiskt infogad eller fristående, om den är varaktig eller tillfällig. Även tjänster tillhörande de under krisläge tillfälligt organiserade krisorganen i stat och kommun grunda ämbetsansvar, något som vunnit erkännande i rättspraxis redan under förra världskriget (NJA 1919 s. 163 och 278).
Till dem som äro förordnade att förrätta tjänsteärende höra såväl vikarier å viss tjänst som de vilka förordnats att förrätta särskilda ärenden som höra till någon tjänst, t. ex. den som förordnats att såsom åklagare utföra visst åtal. Även utöver ramen av organiserade tjänster har tjänsteärende ansetts föreligga vid uppdrag att förrätta en till sin art offentlig verksamhet, t. ex. såsom rättens ombudsman i konkurs (NJA 1939 s. 216) och av länsstyrelse utsedd kontrollant att vid visst mejeri öva tillsyn enligt pastöriseringslagen den 6 juni 1925 (NJA 1933 s. 203). Till tjänsteärende har däremot icke hänförts verksamhet såsom barnavårdsman, med mindre den varit förknippad med anställning att efter barnavårdsnämndens för varje särskilt fall meddelade förordnande tjänstgöra såsom barnavårdsman (NJA 1927 B 383 och
- ↑ Lagkommitténs utlåtande i anledning av anmärkningar vid förslaget till allmän kriminallmz 1840 s. 1: 31.
