uppbördsverk ej må låna medel av underordnad uppbördsman eller redogörare, ändå att medlen ej höra till uppbörden. Det är då utan vidare klart, att den som handlar i strid med instruktionsbestämmelsen kan straffas för tjänstefel enligt 25: 5 i förslaget.
Punkt 5.
Eftersom nya rättegångsbalken redan blivit antagen, ha de föreslagna ändringarna i strafflagen utformats med tanke på förhållandena efter processreformens genomförande. Emellertid skall nya rättegångsbalken icke träda i kraft förrän Konungen med riksdagen förordnar därom. Man måste därför räkna med att strafflagsändringarna kunna bliva genomförda före processreformen. Såsom vid 2: 20 och 13: 1 i kommitténs förslag framhållits ha därför i denna övergångsbestämmelse upptagits alternativa formuleringar till nämnda båda lagrum, avsedda att gälla under tiden från strafflagsändringainas ikraftträdande till processreformens genomförande. Den här upptagna lydelsen av 2: 20 skiljer sig från den i själva lagen införda genom att den innefattar bestämmelser angående det processuella förfarandet före en förverkandeförklaring, vilket ämne efter processreformens genomförande enligt processlagberedningens förslag kommer att regleras genom 17 § lagen om införande av nya rättegångsbalken. Vad angår 13: 1 skilja sig de båda alternativen allenast såtillvida att det här upptagna med avlagd ed jämställer eftergiven ed, ett institut som försvinner vid nya rättegångsbalkens ikraftträdande.
Några av de föreslagna lagrummen i strafflagen, t. ex. 5: 15, ha visserligen avfattats närmast med tanke på förhållandena efter processreformens genomförande men ansetts kunna med samma lydelse gälla även dessförinnan.
Följdförfattningar.
Beträffande de med strafflagsförslaget sammanhängande ändringarna i
strafflagen för krigsmakten och lagen om straff för ämbetsbrott av präst
ämnar kommittén avgiva särskilda betänkanden.
I grundlagarna torde böra företagas jämkningar i de avseenden som berörts här ovan under punkt 2 i övergångsbestämmelserna. Det torde även i övrigt böra tagas under övervägande att jämka tryckfrihetsförordningens straffstadganden till bättre överensstämmelse med de föreslagna.
Straffrättskommittén föreslår icke några ändringar i nya rättegångsbalken, då alla före dess ikraftträdande erforderliga ändringar däri torde böra företagas i ett sammanhang. Såsom vid 2: 20 i kommitténs förslag framhållits bör i nya rättegångsbalken 27: 1 företagas en liknande ändring som den kommittén föreslår i lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål. Beträffande forumbestämmelserna i nya rättegångsbalken 19: 3 är, såsom vid 3: 3 i kommitténs förslag framhållits, en jämkning till överensstämmelse med de nya strafflagsbestämmelserna om fleras medverkan till brott önskvärd. Däremot lämnar kommittén därhän, huruvida den nya bestämmelsen i 1: 2 a i förslaget bör föranleda någon jämkning av nya rättegångsbalkens
