Den här sidan har korrekturlästs
51
Inledning

Bestämmelsen motsvarar nu gällande regler om mistning av tjänst både som straff i SL 25 kap. och som påföljd i SL 2: 18. Under det att sistnämnda lagrum stadgar sådan påföljd allenast vid straffarbetsstraff, medger emellertid förslaget att ämbetsmannen avsättes även vid fängelse- eller bötesstraff, förutsatt att han genom brottet visat sig vara ovärdig eller eljest uppenbarligen icke skickad att utöva ämbetet. Vid sidan om den nu beskrivna regeln erfordras bestämmelser om särskilda ämbetsbrott endast för gärningar, som icke äro straffbelagda i annat kapitel än 25 kap. Mot SL 25: 1–16 svara i förslaget bestämmelser om tre brott, tjänstemissbruk, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt. Dessa brott kunna medföra såväl avsättning som frihetsstraff. Mot SL 25: 17 svarar en bestämmelse om tjänstefel. I nära anslutning till gällande lag kan tjänstefel, evad det sker med uppsåt eller av oaktsamhet, oförstånd eller oskicklighet, medföra böter eller suspension eller. om felet är grovt, avsättning. För det fall att felet är ringa föreslår kommittén i anslutning till vad som redan förekommit i praxis, att domstolen skall kunna förklara ämbetsmannens förfarande felaktigt men avstå från ådömande av straff. Förslaget innehåller vidare den nyheten, att de för tjänstemissbruk, tagande av muta och brott mot tystnadsplikt stadgade bötes- och frihetsstraffen skola kunna ådömas även den som icke själv är underkastad ämbetsansvar men medverkat till att brottet begåtts av någon som är det. Däremot skall straffbestämmelsen för tjänstefel endast gälla den som åsidosatt egen tjänsteplikt.

Den nu föreslagna strafflagsreformen innebär jämte den tidigare genomförda lagstiftningen om förmögenhetsbrott en fullständig revision av hela strafflagens speciella del utom SL 14–18 kap. Sistnämnda kapitel ha i huvudsak berörts endast för att få deras omfattning helt sammanfallande med brottsgruppen brott mot person. I sådant syfte föreslår kommittén, att hit överföras brott mot person som nu behandlas i andra kapitel. Hemfridsbrotten, som rikta sig mot enskild frid, skola enligt förslaget överföras från 11 till 15 kap., vars rubrik därefter blir "Om brott mot annans frihet eller frid". Å andra sidan skola i SL 14–18 kap. upptagna brott, som kommittén ansett riktade mot staten eller allmänheten, enligt förslaget flyttas till andra kapitel. SL 16: 1–6 skola flyttas till förslagets 13 kap., varefter 16 kap. endast kommer att handla om ärekränkning. Likaledes skola SL 14: 19–21 flyttas till förslagets 19 kap. och SL 18: 14–16 till förslagets 11 kap.

Kommittén utgår alltså från en indelning av brotten i fyra grupper, brott mot person, brott mot förmögenhet, brott mot allmänheten och brott mot staten, samt föreslår en sådan ordning, att varje kapitel skall omfatta endast brott av en grupp. Däremot ha de kapitel, som tillsammans omfatta en brottsgrupp, icke konsekvent i förslaget sammanförts till att komma i nummerordning efter varandra. Härför skulle nämligen förutsättas ett så kraftigt ingrepp i den nuvarande kapitelordningen, att det icke gärna kan ske vid en partiell strafflagsreform. Kapitelordningen i förslaget ansluter sig därför i huvudsak till gällande lags. Frågan om kapitelordningen i en ny lag får prövas vid den fortsatta revisionen av strafflagens speciella del.