Förslag till lag om ändring i vissa delar av strafflagen.
Kommitténs förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten avser, såsom av det redan sagda framgår, i första hand SL 8–13, 19, 24 och 25 kap. Ändringarna i övriga delar av strafflagen samt i andra författningar ha i huvudsak karaktären av följdändringar.
1 KAP.
Enligt SL 1: 1 och 2 är svensk straffrätts tillämplighet beroende av i vilket land brottet blivit begånget. Gällande strafflag besvarar emellertid icke frågan, huruvida ett brott skall anses begånget i det ena eller det andra landet. Den gängse åsikten torde vara, att den för processrätten gällande forumregel som finnes uttryckt i rättegångsbalken 10: 23, nämligen att brottet skall anses vara begånget där handlingens omedelbara verkan inträffat, bör äga motsvarande tillämpning i förevarande avseende. Genom nya rättegångsbalken 19: 1 ändras emellertid regeln om laga domstol i brottmål därhän, att brott anses förövat å den ort där den brottsliga handlingen företogs och, om brottet fullbordades å annan ort, även å den orten. Härmed avses enligt processlagberedningens motiv (SOU 1938: 44 s. 245) den ort, där den omedelbara verkan av handlingen inträffat, ej den ort, där den slutliga effekt som karakteriserar brottet ägt rum.
Strafflagskommissionen framhöll i sitt betänkande med förslag till strafflagens allmänna del (SOU 192319 s. 83), att frågan om svensk straffrätts tillämplighet icke på något sätt vore beroende av spörsmålet, var ett brott i processuellt avseende skulle anses vara begånget, utan borde lösas enbart med hänsyn till vad ur straffrättslig synpunkt kunde framstå såsom ändamålsenligt. I sådant hänseende krävdes enligt strafflagskommissionens uppfattning framför allt en anordning, som i möjligaste mån förhindrade uppkomsten av fall, då intet lands straffrätt vore tillämplig. Enligt strafflagskommissionens förslag om strafflags giltighet (1 kap. 11 §) skall brottet anses vara begånget såväl i det land, där den brottsliga handlingen företogs, som där den medförde en verkan, varav gärningens straffbarhet beror.
Straffrättskommittén har funnit anledning att upptaga förevarande fråga samtidigt med reglerna om fleras medverkan till brott. I samband med att delaktighetens accessoriska natur bortfaller synes nämligen böra fastslås, att ej blott den som här i riket lämnat sin medverkan till ett utrikes förövat brott utan även den som utrikes lämnat sin medverkan till ett här i riket