varå kan följa straffarbete i åtta år eller däröver, spioneri, sabotage eller mened framdeles må förövas. Det förutsättes här direkt uppsåt till brott men icke, att det tilltänkta brottet skall vara till tid och ort fastslaget eller så nära förestående att brottsplanen kan betecknas som aktuell. Förelåg stämpling till eller försök att anstifta bestämt brott, skall det emellertid anses försvårande. Med stämpling förstås, att flera i samråd beslutat verkställandet av ett brott. Att spioneri, sabotage och mened i stadgandet jämställts med brott som äro belagda med minst åtta års straffarbete synes motiverat med hänsyn till de nämnda brottens beskaffenhet. Vad särskilt angår mened sammanhänger förslagets ståndpunkt med att kommittén ansett det mera ändamålsenligt att straffbelägga ifrågavarande förstadium till detta brott såsom förberedelse än att, såsom i SL 13: 6 skett, giva ett särskilt stadgande om straff för försök att anstifta mened. Någon motsvarighet till SL 13: 6 har därför icke upptagits i förslaget.
Straff för förberedelse skall endast ådömas den som icke, vare sig såsom gärningsman eller såsom annan medverkande, förskyllt straff för fullbordat brott eller för försök. Härvid är det utan betydelse om, såsom vanligen är fallet, brottet icke kommit till fullbordan eller försök, eller om, såsom undantagsvis kan förekomma, detta visserligen har skett men på ett sätt som icke omfattas av uppsåtet hos någon, som utfört eller medverkat vid en förberedelsehandling; i sådant fall kan denne straffas endast för sistnämnda handling.
I andra stycket begränsas ansvaret för förberedelse genom bestämmelser om straffrihet i vissa fall.
En begränsning av ansvaret för förberedelse har sålunda gjorts genom stadgande att straff ej skall ådömas där faran för brott var ringa. Otjänliga förberedelser gå alltså liksom otjänliga försök fria från straff. Detsamma gäller förberedelser i sådana fall, där brottets fullbordan är så avlägsen i tiden eller kräver sådana ytterligare åtgärder att det föreligger ringa fara för att brottet skall komma till stånd.
I anslutning till vad nu stadgas i SL 14: 18, 19: 21 och 20: 11 har vidare upptagits en bestämmelse om straffrihet vid tillbakaträdande från sådan förberedelse som består i olovlig befattning med hjälpmedel. Enligt bestämmelsen skall straff ej ådömas den som frivilligt förstört hjälpmedlet eller eljest förebyggt den brottsliga användningen därav. I förhållande till stadgandena i de nämnda lagrummen i gällande lag innebär förslaget i denna del framför allt den ändringen, att det ej för straffrihet fordras att hjälpmedlet blivit förstört eller gjorts obrukbart utan att det räcker att den brottsliga användningen därav förebyggts. Den som förberett ett attentat genom att placera en bomb på ett ställe där han vid senare tillfälle ämnar bringa den att explodera kan därför enligt förslaget men icke enligt gällande rätt gå fri från straff, om han innan explosionen framkallats väl icke gör bomben obrukbar men bortflyttar den (jfr NJA 1942 s. 184). Det fordras emellertid för straffrihet, att den som utfört förberedelsehandlingen vidtager en åtgärd för att förebygga den brottsliga användningen. Han förvärvar lika
