Den här sidan har korrekturlästs

Skulle till äventyrs genom undersökningen markens ägare eller annan orsakas skada, äger den skadelidande att i vanlig ordning göra sina anspråk gällande vid allmän domstol.


14 §.

I vissa fall måste undantag från fridlysningsbestämmelse medgivas på grund av att arbetsföretag, som berör naturminnet, måste utföras. Erfordras i sådana fall av vetenskapliga eller andra skäl att särskild undersökning av naturminnet äger rum eller att särskild åtgärd vidtages för att bevara naturminnet, bör kostnaden för dylik undersökning eller åtgärd i första hand åvila företaget. Naturskyddsanslag böra sålunda icke användas för dylika utgifter, såvida det icke med hänsyn till särskilda förhållanden vore obilligt att låta företaget vidkännas dem. Undersökning och åtgärd böra givetvis företagas så skyndsamt som möjligt så att det tillärnade arbetsföretaget icke i onödan fördröjes. Liknande stadgande om skyldighet för arbetsföretag att ersätta undersökningskostnader m. m. finnes i 9 § lagen om fornminnen.

Naturparker.

I sina förut omförmälda betänkanden (s. 53) angående reglering av strandbebyggelsen m. m. och angående inrättande av fritidsreservat har fritidsutredningen framlagt ett flertal förslag i syfte att underlätta och trygga möjligheterna för den icke jordägande befolkningen att idka friluftsliv. Med hänsyn till betydelsen av dessa förslag ur naturskyddssynpunkt skola de här återgivas i de delar, som i detta sammanhang äro av intresse.

Fritidsutredningens betänkande angående reglering av strandbebyggelsen m. m. utmynnade, såsom nämnts, i ett förslag till lag med vissa bestämmelser angående bebyggelse m. m. vid rikets stränder (strandlag). Lagen skulle äga tillämpning å strandområden vid Saltsjön samt sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Undantagna från lagens tillämpning voro dock områden, vilka ingingo i fastställd stadsplan, stomplan eller byggnadsplan eller godkänd avstyckningsplan. Konungen ägde förordna, att lagen skulle äga tillämpning även för strandområde vid annan insjö och vid rinnande vatten. Med strandområde skulle förstås mark samt vattenområde inom ett avstånd av 500 meter från strandlinjen vid normalt högvatten. Inom sådant område skulle icke annorstädes än inom särskilda av länsstyrelsen fastställda byggnadsområden få uppföras byggnad eller verkställas avstyckning av lägenhet för bostadsändamål eller för beredande av plats för industriella anläggningar eller i annat liknande syfte. Stadgandet gällde dock icke byggnad, som erfordrades för rikets försvar eller för jordbrukets, skogsbrukets, fiskerinäringens eller den allmänna samfärdselns behov, samt ej heller avstyckning av område, som var bebyggt vid lagens

100