Den här sidan har korrekturlästs

Falun—Rättvik, samt ett s. k. nipområde invid Ångermanälven i Multrå socken i omedelbar närhet av Sollefteå.

I detta sammanhang må också erinras om stadgandena i 135 § andra stycket och 143 § 1 mom. byggnadsstadgan, enligt vilka, såvitt angår hotell, sjukhus, fabrik eller annan industriell anläggning på landet, nybyggnad ej må företagas, med mindre länsstyrelsen prövat att byggnaden ej står i strid med de i 122 § byggnadslagen angivna grundsatserna.

I samband med den nya byggnadslagstiftningen genomfördes vissa ändringar i jorddelningslagen. Sålunda har i 19 kap. 13 § 2 mom. upptagits stadgande av innehåll att avstyckning inom område, för vilket gäller fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller andra särskilda byggnadsbestämmelser, ej må verkställas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest motverkas. Finnes regionplan, skall också denna beaktas. I 3 mom. samma paragraf stadgas att om inom visst område tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta inom nära förestående tid eller eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles kan förväntas, avstyckning icke må, innan stadsplan eller byggnadsplan blivit fastställd, verkställas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller lämplig planläggning av området eljest motverkas. För tillämpningen av detta stadgande äger länsstyrelsen meddela erforderliga anvisningar. Till upplysning om hur denna befogenhet begagnats må ur anvisningar, som meddelats av länsstyrelsen i Hallands län, återgivas följande:


  1. Avstyckning av område, beläget närmare hav, sjö eller vattendrag än 100 meter, bör i regel icke tillåtas och bör sådan avstyckning för varje fall, där så anses påkallat, icke fastställas, utan att länsarkitekten blivit hörd i ärendet.
  2. Område, som skall avstyckas, bör med hänsyn till terrängförhållandena vara så beläget och så utformat, att detsamma kan bebyggas, utan att bebyggelsen medför störande silhuettverkan och utan att byggnads uppförande förorsakar större terrassering.
  3. Område, som skall avstyckas, bör icke avse mark, som på grund av speciell naturskönhet bör hållas fri från bebyggelse. – – –


Fritidsutredningens ovan återgivna förslag liksom också förslaget till lag om tillfälligt byggnadsförbud inom vissa strandområden ha motiverats icke så mycket av hänsyn till naturens behov att skyddas mot onödiga störande intrång som av allmänhetens behov att äga tillgång till lämplig natur för vistelse under fritiden. I grund och botten är detta dock blott två sidor av samma sak. Det vore ett felaktigt inriktat naturskydd, som icke i sina strävanden beaktade vikten av att tillräckliga, estetiskt tilltalande och ur fritidssynpunkt lämpliga områden hållas öppna för tillgodoseende av befolkningens behov av umgänge med naturen. Naturskyddet är icke ett självändamål. Det är det bakomliggande syftet, som skänker

107