friluftslivets behov, den omständigheten att kommunen saknar förståelse för förslaget icke får hindra dess genomförande. Givet är, såsom tidigare nämnts (s. 110), att kommunen alltid måste höras i ärendet.
Bestämmelserna i 10 § om interimistiskt förbud, i 12 § om upphävande eller ändring av meddelade fridlysningsbestämmelser samt i 13 och 14 §§ om undersökning av fridlysningsobjektet skola gälla även naturparker. Anmärkas må att interimistiskt förbud med stöd av 10 § avses kunna meddelas, oberoende av att de i 17 § första stycket angivna förutsättningarna för fridlysning ännu icke äro för handen.
Vidare bör beträffande naturparker på samma sätt som i fråga om naturminnen finnas möjlighet att dispensera från fridlysningsbestämmelserna. Den dispensrätt, som enligt 11 § tillagts naturvårdsmyndigheten, synes emellertid, då det gäller naturparker, böra, med hänsyn till syftet med dessa områden, ankomma på länsstyrelsen.
Genom bestämmelserna i naturskyddslagen sättas naturligtvis icke byggnadslagens föreskrifter ur kraft. Länsstyrelsens dispensrätt enligt förevarande paragraf innefattar ej heller rätt att giva dispens från föreskrifter, som kunna vara meddelade i byggnadslagen. Eftersom sådana föreskrifter ibland kunna komma att gälla vid sidan av fridlysningsbestämmelserna, kan det hända att en sökt åtgärd blir beroende på prövning av flera myndigheter. Den omständigheten att ett dubbelt dispensförfarande sålunda ibland kan bli nödvändigt eller att hänsyn eljest vid sökande av dispens måste tagas till bestämmelserna i flera lagar innebär emellertid ej något oegentligt. Ej heller torde den föra med sig praktiska olägenheter.
Särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter.
Enligt den danska naturfredningslagen äger statsministern, efter framställning av naturfredningsrådet, besluta, att sådana arter av växter och djur, vilkas bevarande av naturvetenskapliga eller historiska skäl eller med hänsyn till undervisningen är av väsentligt intresse, skola vara fredade i hela landet eller del därav. Statsministern meddelar därvid erforderliga bestämmelser om fredningens omfattning. Stadgandet gäller emellertid icke däggdjur och fåglar, vilka djur kunna skyddas enligt en särskild lag den 7 april 1936 om reservat för däggdjur och fåglar.
I den finska lagen om naturskydd ha fridlysts fladdermöss, igelkott och flygande ekorre samt ett flertal särskilt angivna fåglar. Vidare kunna sällsynta djur, som icke fridlysts direkt i lagen eller i sammanhang med stadgandena om jakt, genom förordning fridlysas i hela landet eller viss del därav. I samma ordning kunna fridlysas sällsynta, vilt växande buskar, ris,
