Den här sidan har korrekturlästs

tillgodogörande skulle få den ekonomiska betydelse, att en dylik tillämpning befinnes påkallad.

Om tillämpningen av 11 § lagen angående naturminnesmärkens fredande kunna vissa uppgifter inhämtas ur professor Florins omförmälda (s. 82) »Förteckning å svenska nationalparker samt å fridlysta naturminnesmärken».


I förteckningen ha upptagits bland annat uppställningar över skyddade djur och växtarter. I uppställningen över skyddade djur ha redovisats 22 arter, varav dock ett tiotal äro skyddade icke genom förbud enligt 11 § utan genom fridlysningsbeslut. Förbuden enligt 11 § gälla med några få undantag för hela län. Undantagen äro dels ett par till Öland begränsade förbud, dels ock ett beslut, avseende en »häckplats för pilgrimsfalk (Falco peregrinus) å ett utsprång av Tabergs branta sluttning i Månsarps socken».

Förbud till skydd för insekter ha meddelats beträffande följande arter: Cerambyx cerdo L., skalbaggsarten stora ekbocken (Öland); Carabus intricatus L., en skalbaggsart (Kristianstads län); Cucujus cinnaberinus Scop., en skalbaggsart (Uppsala län); Scolia unifasciata Cyr., dolkstekeln (Gotlands län).

I ett annat fall har förbud utfärdats till skydd för däggdjur (hasselmus). Övriga förbud enligt 11 § avse skydd för fåglar såsom dvärgmås, häger, mindre kärrhök, rödspov, skräntärna, småtärna, svarttärna och trana. Anmärkas må att samtliga förbud till skydd för däggdjur och fåglar meddelats före tillkomsten av nu gällande jaktlag och jaktstadga.

Förteckningen upptager vidare ett 80-tal skyddade växtarter. Några av dessa arter äro emellertid icke skyddade genom förbud enligt 11 § utan genom fridlysningsbeslut. I de fall, då förbud utfärdats, omfatta förbuden i regel helt län. I några fall äro förbuden dock begränsade till en socken, och i ett fåtal fall avse förbuden ännu mindre område. Sålunda har till exempel gulsippa (Anemone ranunculoides) skyddats enligt 11 § »å ett område strax öster om landsvägen Sundsvall—Skönvik å hemmanet nr 5 Birsta i Sköns socken».


Om man, i anslutning till vad tidigare anförts (s. 76–77), såsom lokalt betecknar det naturskydd, vilket beredes djur och växter genom att visst område avsättes såsom nationalpark eller fridlyses såsom naturminne, kan ett naturskydd av det slag, som avses i 11 § lagen angående naturminnesmärkens fredande, i motsats härtill kallas generellt. Möjligheten till dylik generell fridlysning bör bevaras i den nya lagen. Med hänsyn till den fridlysning, som redan genom jakt- och fiskelagstiftningen kan ske av vissa djurarter, får den generella fridlysningen enligt naturskyddslagen sin väsentliga betydelse i fråga om växter. Beträffande djur, vilkas dödande eller fångande icke är att hänföra till jakt eller fiske, har dock möjligheten till generell fridlysning enligt naturskyddslagen sitt värde.

Såsom anförts kan förbud enligt 11 § lagen angående naturminnesmärkens fredande meddelas endast beträffande sällsynta djur och växter. Särskilt då det gäller växter är denna begränsning för snäv. De växtarter, beträffande vilka skyddsåtgärder kunna erfordras, äro ej blott sådana arter, som äro sällsynta, utan även arter, vilka, ehuru tämligen vanliga, äro på

115